En glassamling
1 mar 2013
/Här kommer ytterligare några tankar kring det som hände i Växjö i slutet av 1980-talet. Inlägget skall ses som något av en fristående fortsättning till det nyligen publicerade inlägget om Växjö Glasmuseum 25 år. Det skall vidare nämnas att när väl en debatt om ett nytt glasmuseum kommit igång var det många som ville vara med och tycka. Så håll till godo./
- Har Du läst den senaste tidens debatt om glasmuseet?
- Jodå, jag har med stort intresse tagit del av alla förslag att förlägga museet i teaterparken, i Lessebo och vad man nu talat om.
- Nå, vad svarar du?
- Jo, det är väl bara att upprepa och ännu starkare än förut betona de skäl vi anfört för en lokalisering i anslutning till Smålands museum.
- Vilka är skälen?
- Jo, för det första antar jag att man i debatten menar att var man än bygger, så är det de samlingar som tillhör Smålands museum man tänker sig att använda.
- Det får man väl utgå ifrån, för några andra samlingar finns väl inte?
- Visst finns det andra glassamlingar men inga som representerar ett tvärsnitt av vad glasbruken i hela landet sysslat med under 300–400 år.
- Om man utgår från att museets samlingar åsyftas, så är det väl fullt möjligt att visa dem någon annanstans.
- Teoretiskt men inte praktiskt. Glas är inte bara föremål, det rör sig också om arkiv, bibliotek, 25.000 magasinerade föremål osv. Dessa saker går inte att lokalmässigt skilja från utställningen utan måste flyttas med.
- Men antag då att man tar med sig alltsammans?
- Ja, betänk då att glassamlingen har djupa rötter in i resten av museet och att man utarmar Smålands museum om man flyttar ut glaset. Dessutom får den museiintresserade allmänheten fler platser att besöka.
- Jag förstår. Och det finns kanske fler skäl?
- O ja, ett är drifts- och förmodligen också anläggningskostnaderna. Vid en utflyttning måste man fördubbla reception, vaktmästeri, snickeri osv. Förmodligen måste man också inrätta ytterligare en fotoavdelning. På sikt blir det ganska mycket pengar.
- Du har också i något sammanhang ställt ett glasmuseum mot ett galleri för konstglas. Vad menar Du?
- Jo, i museivärlden ser vi allt eller åtminstone det mesta i ett historiskt perspektiv. Det är vår uppgift och vår skyldighet. En glasutställning i vår regi blir därför ett tvärsnitt av svensk glastillverkning under flera hundra år ställd i relation till konstnärliga och andra strömningar i omvärlden.
- Finns där då ingen plats för något samtida glas?
- Jovisst, vi följer givetvis utvecklingen och samlar in vår egen tids produkter.
- Vad gör ni då med det glaset mer än att visa några pjäser och ställa resten i magasin?
- En av finesserna med vårt förslag till nytt glasmuseum är att det inrymmer en stor yta för tillfälliga utställningar. Där kan vi i samarbete med glastillverkarna – både glasbruken och studiohyttorna – visa modernt glas. Och det skall vi göra ofta för att inte säga ständigt.
- Men då borde väl alla parter vara nöjda. Jag förstår att Du menar att ert förslag till glasmuseum rymmer såväl det historiska perspektivet som kravet på en bra lokal för konstglas.
- Ja, jag tycker det. Och jag tycker att man i debatten missar en viktig poäng som jag tryckt på och upprepar.
- Vilken då?
- Svenskt konstglas av idag är av hög kvalitet, vackert att se på osv. Men för att förstå dagens glas måste man kunna jämföra med gårdagens och på så sätt se en utveckling. Dessutom glömmer man såvitt jag kan förstå förmedlandet av kunskaper om teknik, social utvecklig och allt sådant.
- Har Du mer att tillägga?
- Ja, svenskt glas behöver massor av ny kunskap. Och den får man bara genom forskning. Vårt förslag inrymmer en särskild forskningsdel där historiker, kulturgeografer, konstvetare, etnologer osv kan utföra ett betydelsefullt arbete om förhållanden i såväl då- som nutid. Och det behövs, tro mig.
- Jag tror dig.
Lars Thor
Ursprunglig publicering i Kulturspridaren från Smålands museum 1989:2
En glassamling II
13 mar 2013
/Ibland hittar man saker i fel ordning, och det här inlägget skrevs en tid innan det jag publicerade för ett par veckor sedan. Men, som jag sade då, debatten om det nya glasmuseet i Växjö var mer eller mindre vild, många ville komma till grytorna. På den tiden var jag fortfarande aktiv i ICOM-kommittén för glasmuseer och glassamlingar efter att ha varit kommitténs ordförande i början av 1980-talet./
– Du vet väl att det inte finns några svenska förebilder när det gäller att finna idéer till ett nytt glasmuseum i Växjö?
– Det är klart, men måste man ha förebilder? Kan man inte göra om bravaden från 1962, jag menar det nuvarande glasmuseet?
– Jovisst skulle man kunna göra det, men låt mig först säga att 1962 fanns det över huvud taget knappast några förebilder någonstans, så man fick klara sig bäst man kunde.
– Menar du alltså att resultatet blev dåligt?
– Nej, inte alls. Tvärtom, det blev ett för sin tid mycket lyckat resultat. Men nu har det ju gått mer än 25 år och man har lärt sig en del på andra håll också under tiden.
– Var då någonstans?
– I som gott som hela Europa, både i öst och väst. Och så i Amerika förstås.
– Är det något särskilt du tänker på?
– Ja, vi har sett en del genom åren, främst tack vare vårt engagemang i ICOM och den internationella glaskongressen.
– Vad har ni då sett?
– Det kan jag inte gå in i detalj på här, men genom vår kunskap vet vi idag var vi skall sätta in resurserna För våra detaljstudier.
– Vad är det då?
– Jo, de bästa förebilderna finns i Düsseldorf och Immenhausen i Västtyskland, i Rihimäki i Finland och Corning i staten New York i USA.
– Är det frågan om renodlade glasmuseer på de platser du nämnt?
– Ja, i alla exempel utom Düsseldorf, där glaset finns inrymt som en särskild men viktig del i stadens stora konstmuseum.
– Vad kan man nu dra för nytta av utländska förbilder?
– Jo, först gäller det att knyta kontakter för utbyte av litteratur och kataloger. Sedan gäller det att lära känna de samlingar som finns, såväl i utställningar som i magasin. Sist men inte minst gäller det att genom intervjuer och resonemang komma fram till om någonting kunde ha gjorts bättre utifrån andra förutsättningar.
– Hur står vi oss då internationellt, jag menar hur är våra samlingar i Växjö jämfört med omvärlden?
– Vi är unika. Det är också flera av de andra museerna vi besökt. Vi har vår särart men det kan i och för sig vara roligt att jämföra oss med vår absoluta motpol, nämligen Corning.
– Hur ser det ut där då?
– Corning har ungefär 24.000 registrerade föremål. Det är något mindre än vi har. Men det är genomgående frågan om konstglas och praktpjäser från hela världen. Bruksglaset som vi satsat på finns knappast där.
– Då förstår jag den stora skillnaden. Men hur ser det ur bakom kulisserna, jag menar arkiv och bibliotek?
– Även där är skillnaden stor. De har ett enormt och världsomspännande bibliotek, men de har – märkligt nog – knappast något äldre material från den inhemska amerikanska tillverkningen.
– Hur avspeglar sig detta i deras utställning?
– Jo, på en yta av 3000 kvadratmeter visar man på ett elegant och påkostat sätt mellan 15.000 och 20.000 glaspjäser. Ibland upplever man nästan att man befinner sig i ett gigantiskt studiemagasin.
– Finns det något mer?
– Ja, där finns förutom restaurang en stor teknisk avdelning och glasbruket Steuben med tillhörande försäljning.
– Men bakgrunden, historia och sådant. Var finns den?
– Egentligen inte alls, märkligt nog. Men det kan ju hänga ihop både med bristen på material och den världsomspännande insamlingspolitiken.
– Vad har man då att lära av Corning förutom de viktiga kontakterna?
– Jo, utställningstekniskt finns mycket att ta vara på vad gäller montersystem, texter, videofilmer och sådant. Men samtidigt känner man alltmer nödvändigheten att satsa på vår egen särart, bruksglaset och människorna bakom vår nu flerhundraåriga glastradition.
– Hur då menar du?
– Ingenstans har vi påträffat ett så brett bakgrundsmaterial som vi har i form av glasbruks- och föreningsarkiv, fotosamlingar, korrespondens…Ja, du kan göra listan mycket lång.
– Jag börjar förstå vart du vill komma. Att vara hemmablind och ge sig ut i världen medför att man inser att det finns fantastiska resurser på hemmaplan.
– Precis!
– Och att man sedan man sållat intrycken kan plocka ut de godbitar som passar in i ens eget pussel och dra nytta av dem.
– Just det, och på det sättet blir resandet en god investering på både lång och kort sikt.
Lars Thor
Ursprunglig publicering under rubriken ”Vi är unika men tekniskt finns många idéer att hämta” i Kulturspridaren från Smålands museum 1989:1
PS
Visst var det fantastiskt att få stifta bekantskap med alla dessa glassamlingar i Europa och USA. I Corning var jag tre gånger och njöt vid varje tillfälle av den skönhet jag ställdes inför. Och till den som reser till Corning vill jag ge tipset att fortsätta till Buffalo och uppleva Niagarafallen. Då bli resan verkligen komplett.