Ursprunglig publicering i Smålandsposten februari 1979 Det sägs att tåget en vinterdag något av de första åren på 1870-talet blev stående utmed västra stambanan. Orsaken var mycket snö, och platsen var Fåglavik. Resultatet blev ett glasbruk, för med tåget anlände en grosshandlare från Göteborg vid namn Andersson, och han fick övernatta hos patron P O […]
Den här artikeln publicerades i Smålandsposten 1978 och kan betraktas som en fortsättning på berättelsen om Lauscha. Den skrevs sedan jag hunnit smälta intrycken från resan genom Östtyskland och grundligt studera boken det handlar om här. Jag mötte honom i Öst-Tyskland under den internationella glaskongressen i augusti 1977. Wolfgang Fetzer, journalist och författare, berättade att […]
Annorlunda glas från annorlunda stad Den här artikeln, ursprungligen publicerad i Smålandsposten 1977, tillkom efter den internationella glaskongressens möte i Berlin/Leipzig i augusti 1977. Huruvida glaskongressen lever idag vet jag inte, men på den tiden samlades ett hundratal personer från stora delar av världen vart tredje år för att umgås, utbyta tankar och delta i […]
Byggnadsvårdsåret 1975 är slut, men detta faktum får inte ge anledning förmoda att intresset för äldre byggnader och byggnadsmiljöer upphörde när 1976 tog vid. Tvärtom, en av förutsättningarna för byggnadsvårdsåret var ju att initiera ett ökat intresse för såväl unika byggnader som för vardagsmiljöer. Givetvis är det svårt att mäta effekten av de aktiviteter som […]
Resan slutar som sig bör i socknens centrum, Älghult. Har finns en del sevärdheter att dela med sig till besökaren. Illustrationerna visar två av dem, nämligen kyrkan med den gamla kyrkplatsen i förgrunden och Hältekärrstugan i hembygdsparken. Framvuxen ur byarna Den mycket stora Älghult socken uppvisar en centralort med medeltida anor. Här finns inga kända […]
25 feb 2018
Höneskruv och Höneström
Resan fortsätter uppströms Alsterån tills vi når ytterligare ett par fantasieggande platser. De Illustreras med den gigantiska stenmuren i Höneskruv, dammen och fiskestugan i Höneström samt glaskonstnären Vicke Lindstrands namnteckning.
I jordeboken från 1545 redovisas två frälsegårdar i ”Hönescrwff”. Under 1700-talet grundades de tre järnbruken i Orrefors, Sävsjöström och Klavreström. Detta ledde till att det 1726 anlagda järnbruket i Orrefors byggde en stångjärnshammare i det närbelägna Höneström vid Alsterån. Anläggningen utökades med spiksmedja, järnlada, ladugård, sågverk och bostäder.
När den småländska järnhanteringen blev olönsam under 1800-talets andra hälft tynade verksamheten i Höneström långsamt bort. Orrefors satsade på sågverksrörelse och glastillverkningen startades 1898. Samtidigt genomgick Höneskruv samma förvandling som de flesta andra småländska byar: Åkrarna stenröjdes och stenmurar byggdes. Stenmuren i Höneskruv är dock något alldeles extra, flera hundra meter lång och flera meter bred. Ett utomordentligt monument över det arbete som presterades med muskelkraft.
Orrefors behöll Höneström och inrättade en jakt- och fiskestuga i det gamla sågkontoret. Där bedrevs en omfattande representationsverksamhet, främst i form av kräftfiske med åtföljande fester. Stugans väggar är därför täckta med namnteckningar från en lång rad svenska storheter och personligheter. Vad sägs om Simon Gate, Edward Hald, Vicke Lindstrand, prins Eugen, kronprins Gustav Adolf, ja listan kan göras mycket lång. Orrefors behöll stugan in på 1990-talet men överlät den 2001 till Uppvidinge kommun.
/Lars Thor