En glassamling

/Här kommer ytterligare några tankar kring det som hände i Växjö i slutet av 1980-talet. Inlägget skall ses som något av en fristående fortsättning till det nyligen publicerade inlägget om Växjö Glasmuseum 25 år. Det skall vidare nämnas att när väl en debatt om ett nytt glasmuseum kommit igång var det många som ville vara med och tycka. Så håll till godo./

 

  • Har Du läst den senaste tidens debatt om glasmuseet?
  • Jodå, jag har med stort intresse tagit del av alla förslag att förlägga museet i teaterparken, i Lessebo och vad man nu talat om.
  • Nå, vad svarar du?
  • Jo, det är väl bara att upprepa och ännu starkare än förut betona de skäl vi anfört för en lokalisering i anslutning till Smålands museum.
  • Vilka är skälen?
  • Jo, för det första antar jag att man i debatten menar att var man än bygger, så är det de samlingar som tillhör Smålands museum man tänker sig att använda.
  • Det får man väl utgå ifrån, för några andra samlingar finns väl inte?
  • Visst finns det andra glassamlingar men inga som representerar ett tvärsnitt av vad glasbruken i hela landet sysslat med under 300–400 år.
  • Om man utgår från att museets samlingar åsyftas, så är det väl fullt möjligt att visa dem någon annanstans.
  • Teoretiskt men inte praktiskt. Glas är inte bara föremål, det rör sig också om arkiv, bibliotek, 25.000 magasinerade föremål osv. Dessa saker går inte att lokalmässigt skilja från utställningen utan måste flyttas med.
  • Men antag då att man tar med sig alltsammans?
  • Ja, betänk då att glassamlingen har djupa rötter in i resten av museet och att man utarmar Smålands museum om man flyttar ut glaset. Dessutom får den museiintresserade allmänheten fler platser att besöka.
  • Jag förstår. Och det finns kanske fler skäl?
  • O ja, ett är drifts- och förmodligen också anläggningskostnaderna. Vid en utflyttning måste man fördubbla reception, vaktmästeri, snickeri osv. Förmodligen måste man också inrätta ytterligare en fotoavdelning. På sikt blir det ganska mycket pengar.
  • Du har också i något sammanhang ställt ett glasmuseum mot ett galleri för konstglas. Vad menar Du?
  • Jo, i museivärlden ser vi allt eller åtminstone det mesta i ett historiskt perspektiv. Det är vår uppgift och vår skyldighet. En glasutställning i vår regi blir därför ett tvärsnitt av svensk glastillverkning under flera hundra år ställd i relation till konstnärliga och andra strömningar i omvärlden.
  • Finns där då ingen plats för något samtida glas?
  • Jovisst, vi följer givetvis utvecklingen och samlar in vår egen tids produkter.
  • Vad gör ni då med det glaset mer än att visa några pjäser och ställa resten i magasin?
  • En av finesserna med vårt förslag till nytt glasmuseum är att det inrymmer en stor yta för tillfälliga utställningar. Där kan vi i samarbete med glastillverkarna – både glasbruken och studiohyttorna – visa modernt glas. Och det skall vi göra ofta för att inte säga ständigt.
  • Men då borde väl alla parter vara nöjda. Jag förstår att Du menar att ert förslag till glasmuseum rymmer såväl det historiska perspektivet som kravet på en bra lokal för konstglas.
  • Ja, jag tycker det. Och jag tycker att man i debatten missar en viktig poäng som jag tryckt på och upprepar.
  • Vilken då?
  • Svenskt konstglas av idag är av hög kvalitet, vackert att se på osv. Men för att förstå dagens glas måste man kunna jämföra med gårdagens och på så sätt se en utveckling. Dessutom glömmer man såvitt jag kan förstå förmedlandet av kunskaper om teknik, social utvecklig och allt sådant.
  • Har Du mer att tillägga?
  • Ja, svenskt glas behöver massor av ny kunskap. Och den får man bara genom forskning. Vårt förslag inrymmer en särskild forskningsdel där historiker, kulturgeografer, konstvetare, etnologer osv kan utföra ett betydelsefullt arbete om förhållanden i såväl då- som nutid. Och det behövs, tro mig.
  • Jag tror dig.

 

Lars Thor

Ursprunglig publicering i Kulturspridaren från Smålands museum 1989:2