THOR – en ångbåt …..II

Låt oss gå vidare i texten. Det här avsnittet handlar om kanalbyggandet i allmänhet och Göta kanal i synnerhet. Det dröjer ännu ett avsnitt innan vi kommer till byggandet av Sveriges sydligaste sluss, den i Åby. Det handlar även om den frid det gamla landskapet kan bjuda betraktaren bara man tar vara på de tillfällen som bjuds.

Bok om Ångaren Thor

Kanalerna

Naturligtvis förändrade inte ångfartygen världen över en natt. De smög sig långsamt in i verkligheten med sina slamrande maskiner och sina skrov byggda av metall i stället för trä. De gamla segelfartygen var ingalunda utdömda och tekniken att föra dem över haven levde vidare åtminstone ett par generationer till. Människans så kallade uppfinningsrikedom firade nya triumfer när det gällde att föra såväl ånga som segel vidare runt jorden och inom nationer. Människan grävde kanalerna som ett bevis på att det gick att skapa bättre kommunikationer inför en ny tid. Men fortfarande var farten knappast större än harens.

Göta kanal, tanken på den inre vattenväg som skulle förbinda Sveriges kuster från Söderköping till Göteborg, byggdes eller rättare sagt grävdes mellan åren 1810 och 1832. I ledningen för bygget stod Baltzar von Platen, och arbetet påbörjades redan under den sista gustavianska tiden då Karl XIII var kung och den blivande Karl XIV Johan nybliven kronprins.

Göta kanal är Sveriges hittills enskilt största byggföretag. Syftet var att skapa en genväg mellan ostkustens Stockholm och västkustens Göteborg. Kanalen har 58 slussar, är en 387 kilometer sammanhängande vattenväg, varav 87 kilometer är grävd kanal, och sammanbinds i övrigt av de sjöar den passerar. Vid byggets början fanns ännu inga ångbåtar i Sverige, men de blev fler och fler ju längre bygget fortskred. Trots allt måste man konstatera att kanalen under sin första tid dominerades av båtar som framfördes av muskelkraft och vindkraft.

Tyvärr måste man säga att Göta kanal snart blev överflödig som kommersiell transportled, utkonkurrerad av järnvägarna. Den hann dock fylla en funktion som idégivare till andra kanalprojekt innan den förvandlades till vad den är idag, en stor kulturhistorisk klenod och en underbar turistattraktion.

Naturligtvis hämtades förebilderna till Göta kanal från andra håll där ingenjörskonst och entreprenörsanda redan firat triumfer i England, Holland, Frankrike och Tyskland. Kanalsystemen på den europeiska kontinenten blev viktiga komplement till den sjöfart som bedrevs på floderna. De hade länge underlättat handel, samfärdsel och umgänget människor emellan. Men att ge sig på ett så stort kanalprojekt i Sverige som Göta kanal innebar måste ha varit ett närmast vådligt företag.

Men Europa och Sverige var ingalunda ensamma om att skapa genvägar, även om de allra största projekten kom långt senare. Då hade ångfartygen redan kopplat greppet om rederinäringen. Suez-kanalen byggdes 1859-1869 och Panamakanalen stod färdig 1914. På så sätt slapp fartygen runda Afrikas sydspets i form av den farliga Godahoppsudden och det stormiga området mellan Sydamerikas södra spets och Antarktis .

————

Ja, du har lärt dig att njuta av landskapet i vårens underbara tid. Du följer den slingrande byvägen tills den plötsligt mynnar i den snabba väg som du försöker undvika. Men en titt på kartan och en kort bit på den snabba vägen för dig tillbaka till den slingrande byvägen. Nu har du gett dig tusan på att hitta den gamla förbindelseleden mellan din startpunkt och fram till ditt mål.

Du kommer lite för sent till ditt möte, men du visar varken stress eller ursäktande leenden. I stället inleder du sammanträdet med att berätta om de upplevelser du varit med om. Du skapar en trygg stämning kring sammanträdesbordet och får igenom dina planer. Helt nöjd sätter du dig åter i bilen, slår på din mobiltelefon, struntar i alla missade samtal och ringer till din arbetsplats. Du meddelar att du blir borta resten av dagen.

Med kartan i knäet letar du rätt på en annan gammal väg. Du följer den och upplever samma sak som du upplevde under förmiddagens resa. Du stannar, betraktar och tar in det du ser och börjar fundera över hur allt tedde sig före bilismens tid, hur människor färdades mellan två punkter gående eller åkande med häst och vagn. Hur man fraktade sin spannmål till kvarnen eller hur man tog sig till kyrkan för att närvara vid söndagens gudstjänst. Hur man skapade byggnadsvirke till sina gårdar. Hur man fick hem glasrutorna när man byggde nya hus i samband med laga skifte och ökande välstånd. Hur det kom sig att man lade ner miljoner och åter miljoner arbetstimmar för att skapa de murar som i sin tur innehåller miljoner och åter miljoner ton av stora och små stenar.

Du färdas utefter en väg som med mindre variationer tjänat som gångstig, ridled och förbindelselänk under århundraden och årtusenden. Hur den stadigt förbättrats för att klara det resande med häst och vagn som blev vanligt på 1700-talet. Hur den till slut fått sin nuvarande standard anpassad till bilar och andra moderna fordon. Hur den levt tillräckligt länge för att bli en kulturhistorisk kvarleva, en påminnelse om det samhälle som till största delen präglades av självhushåll.

Det var i den tiden som ångbåtarna började dyka upp på de kronobergska sjöarna och vattendragen. De slingrande vägarna kompletterades med för den tiden snabba sjötransporter. Samtidigt planerades järnvägarna. Men det var inte förrän med bilismens genombrott på 1920- och 1930-talen som tanken på nya vägar dök upp. De byggdes som nödhjälpsarbeten under 1930-talet och skapade de första raka piskrappen genom landskapet. Och efter andra världskrigets slut började den piskan vina igen. Och den viner fortfarande med oförminskad styrka. Det är den sortens vägar du nu lämnat bakom dig. Du börjar förstå själen hos det landskap som lockade framåtsträvande entreprenörer att beställa ännu en ångbåt, nämligen THOR.