Älmhult

/Häromsistens hittade jag en gammal betraktelse kring Elme glasbruk. Och nu har jag hittat en betraktelse kring orten som hyste Elme./

 

Älmhult. Centralort i kommunen med samma namn. Var en gång en vanlig by som var stambanans slutstation. Småningom fick det oreglerade samhället sin rutnätsplan genom en fortifikationslöjtnants försorg. Främst av denna anledning är Älmhult nu av kulturhistoriskt riksintresse. Under hösten har Smålands museum gjort en översiktlig byggnadsinventering i kommunen som en förberedelse till ett kulturmiljöprogram.

 

Så kan det gå när företagsamma smålänningar får härja fritt. Idag är det många saker som kännetecknar orten. Vad sägs om ett möbelföretag med tentakler över hela världen. Vad sägs om en granitindustri som är landets och även Nordens största tillverkare av gravvårdar. Fler skulle kunna nämnas. Men det räcker att säga att dagens kulturspridning är morgondagens kulturhistoria. Inte så att allt hamnar på museum. Det mesta blir kvar som traditioner och lever vidare i människornas medvetande och samhällenas struktur.

 

Apropå gravvårdar som minnesmärken. Låt oss bläddra lite i historiens blad. Och vad hittar vi då? Jo, att stenbrytningen i älmhultstrakten började i slutet av 1800-talet och att granit och diabas blev eftertraktade råvaror i många sammanhang, även för export. I det längre geologiska perspektivet rör det sig om en åder av de eftertraktade bergarterna som sträcker sig från Skåne i söder över Älmhult och Liatorp och upp till Ryssby.

 

Det där med kulturspridning från Älmhult ut i vida världen är intressant. I Tokyo, för att ta ett exempel, finns ett känt monument uppfört i röd smålandsgranit. Och i Älmhult finns japanen Takashi Narahas skulptur byggd av gamla granitbrott i trakten. Sådant frestas man nästan kalla återkoppling.

 

Men det är inte bara rutnätsplaner, företagsamhet och konst som präglar bygden. Ger man sig av norrut en bit, så kommer man till Stenbrohult. Där finns Råshult, Carl von Linnés födelsehem. Och – för att än en gång tala om ett land på andra sidan jordklotet – det finns de som säger att Linné är mer känd i dagens Japan än i Sverige. Vad vi emellertid vet är att många japaner kommer till Stenbrohult för att se de platser där blomsterkungen tillbringade sin barndom.

 

Det finns mycket att säga om Linnébygden, det sammanfattningsnamn som ofta används. Och det finns mycket att säga om andra bygder också. Men låt mig ett ögonblick komma tillbaka till det jag sade om morgondagens kulturhistoria.

 

Vi lever alla i nuet. Det gör alla våra framgångsrika företag också. Men vi måste själva ha en historia, något att se tillbaka på, en grund för vårt agerande. Medan vi verkar och drar vårt strå till utvecklingens stack blir vi själva historia och bedöms av eftervärlden på det sätt vi förtjänar. Så det kanske vore värt att stanna upp ett ögonblick och betänka att vi bara är små små länkar i en lång lång händelsekedja. Eller som Pär Lagerkvist uttrycker saken i sin dikt Aftonland:

 

Engång skall du vara en av dem

som levat för längesen.

Jorden skall minnas dig så som den

minns gräset och skogarna,

det multnade lövet.

Så som myllan minns

och så som bergen minns vindarna.

Din frid skall vara oändlig såsom havet

 

Lars Thor

 

Ursprunglig publicering: Kulturspridaren från Smålands museum 1989:1