Maktens tre ben

Jag fick ett ytterligare ett antal aha-upplevelser vid besöket på Field Museum i Chicago den 16 oktober 2012. Bland annat stannade jag inför en hel vägg med en illustration som närmast kan liknas vid en trefot. Högst upp sitter maktens representanter. Runt om vimlar det av undersåtar som tittar upp mot trefotens topp. Ingen historisk tid anges men att döma av personernas utstyrsel befinner man sig snarare i någon gammal sydamerikansk kultur än i vår tid.

 

De tre benen har varsin beteckning: Ekonomi, Militär och Gud. Maktens representanter kontrollerar och behärskar alla tre. Om de skulle fråntas något av benen, så faller deras plattform eftersom den inte kan stå kvar på två ben. Den fascinerande illustrationen visar klart maktens styrka och problem, åtminstone i ett samhälle utan yttrandefrihet. Men – frågan är om inte de tre benen kan användas även för moderna demokratier.

 

Låt oss först titta på det ben som heter ekonomi. Varje makthavare i alla tider har vetat och vet att det är nödvändigt att ha pengar och att ha kontroll över dem. Pengarna kan användas på olika sätt, kanske främst för att skapa och underhålla ben nummer två, militären, som i sin tur garanterar stabilitet nationellt och över gränserna. Genom kontrollen över de två benen kan makthavarna förse folket med förnödenheter, sysselsättning, ordningsmakt, trygghet och en rad andra för vardagen viktiga saker.

 

Det är här det tredje benet kommer in i bilden. Någon form av religion har alltid funnits i alla kända kulturer. Man har haft och har behov av att anropa en Gud eller flera för att nå stabilitet i livet, för att få synder förlåtna, för att ropa efter regn i torrtider, för att be en rad andra böner. Religionens förutsättning är att man tror på sin Gud och förutsätter att den kan hjälpa till i alla sorters situationer. Och det är här som makthavarna i gamla tider haft en styrka och kunnat bygga det tredje benet efter sina egna önskemål. Att hota med Guds straff har alltid varit populärt uppe på toppen och synnerligen frustrerande hos massorna nedanför trefoten.

 

Håller då det här resonemanget än idag?  Både ja och nej. Eftersom vi befinner oss i USA mitt under brinnande presidentvalrörelse kanske man kan resonera lite utifrån de skickligt presenterade tankarna på Field Museum.

 

USA av idag har en ekonomi som innehåller ett gigantiskt och ständigt växande budgetunderskott. Landet drivs vidare med lånade pengar på ett sätt som liknar ett skenande expresståg. En utomstående betraktare kan ställa frågan hur och när man tänker dra i nödbromsen. Varken den sittande demokratiske presidenten Barack Obama eller den republikanske utmanaren Mitt Romney tycks ha något svar på frågan. Ändå tycks benet ekonomi fungera. Makten har av allt att döma kontroll över det.

 

Världens starkaste militärmakt finns i USA. Naturligtvis bär den en stor del av skulden vad gäller budgetunderskottet. Koreakriget, Vietnamkriget, Gulfkriget, Irakkriget, Afganistankriget är alla delar av militärmaktens uppbyggande, utnyttjande och skapare av opinioner. Den långa raden av hemvändande psykiskt och fysiskt skadade soldater vittnar om hur makten har kontroll över ben nummer två. De protester som finns tränger knappast igenom. Medelamerikanen känner sig trygg med att militären finns som skydd inom och utom landet.

 

I USA råder religionsfrihet. En mängd olika trossamfund samlar människorna under sina paraplyer. Men på något sätt verkar det som om makten inte längre har kontroll över det tredje benet. Det finns där som stöd, som om det till hälften är en protes, som om makten inte förmår använda det fullt ut. Ändå avslutas mängder med tal på olika politiska nivåer med ”God bless you” och ”God bless America.” Slutsatsen är att religionen inte längre kan användas som hot, bara som vägledning. Ändå är det så att republikanerna i pågående kampanj utnyttjar Gud och kyrkan när de motsätter sig aborter och söker minimera kvinnans rättigheter.

 

Nej, sanningen är nog den som utställningen i Field Museum förmedlar till en fascinerad åskådare. De tre benen gäller fullt ut enbart i de av jordens länder som fortfarande är vad vi kallar diktaturer. I de västliga demokratierna och för all del även Ryssland har statsmakten inte längre det gamla greppet om religionen. Frågan är också om man verkligen har fullt grepp om ekonomin. Det amerikanska budgetunderskottet och eurokrisen i EU antyder att benet ifråga haltar som efter en ordentlig spark på smalbenet. Så till militären: jo, den fungerar om den får tillräckligt med pengar. Och hur länge får den det?

 

Lars Thor

Fort Wayne Indiana den 1 november 2012