Låt oss ta en vända till med bokens faktarutor. De innehåller kostnadsuppgifter, tidtabell, första och andra klass samt varutransporten. Här finns saker att fundera över som penningvärden, snabba eller långsamma förflyttningar och vilka varor som samtiden fraktade i ett samhälle som dominerades av självhushållning. En annan tid och en annan värld än vår egen!
Vad kostade THOR?
Kostnadsberäkningen löd på 12.500 kronor. Slutnotan blev 11.500 kronor. Mellanskillnaden gick av allt att döma till frakt och montering i Räppe hamn.
Vi går till Kungliga Myntkabinettets hemsida och räknar om beloppet till dagens penningvärde. Det slutar på drygt 737.000 kronor. Men vem skulle idag ta sig an att bygga THOR för det beloppet? Ingen!
Låt oss därför göra en annan jämförelse. Först några exempel på 1880-talets lönenivå:
Daglön för industriarbetare 1.75-2.00 kronor (idag 103-118 kronor)
Dödgrävare på landet 1.75 kronor per grav, för barn 1.25 kronor (idag 103 resp. 78 kronor)
Riksantikvarien 6000 kronor i årslön (idag 353.800 kronor)
Lektor 3000 kronor i årslön (idag 177.000 kronor)
Professor i kirurgi 4000 kronor i årslön (idag 236.000 kronor)
Sedan några priser i butiker eller var man nu handlade:
En liter mjölk 8 öre (idag 4.70 kronor)
En liter sädesbrännvin 1.20 kronor (idag 71 kronor)
Ett tjog ägg 80 öre (idag 47 kronor)
En kyckling 60 öre (idag 35 kronor)
Ett halvt kilo kaffe 1.25 kronor (idag74 kronor)
En ko 95 kronor (idag 5.600 kronor)
Ett par byxor av god kvalitet 14 kronor (idag 826 kronor)
Vilka slutsatser kan man dra av detta? Egentligen inga andra än att man tjänade väsentligt mindre på den tiden jämfört med nu och att livsmedel och annat i stort sett hade samma pris som i våra dagar.
När det gäller inkomsterna skall noteras att 1880-talet inte kände till begreppet arbetsgivaravgifter. Även det vi kallar moms eller mervärdeskatt var okänt.
Så kan man gå till bostadskostnaderna. De var väsentligt lägre då än nu, framför allt beroende på trånga bostäder och långt fler individer per kvadratmeter. Måhända var riksantikvarien och andra högutbildade personer en smula priviligierade i lite större stadsvåningar.
En sak att notera är att några priser i texten anges i riksdaler. Kronan med underrubriken ören infördes 1873 och baserades på guldmyntfot.
Så: Vad skulle det kosta att bygga THOR idag? Räkna gärna ut det den som törs!
Tidtabellen 1888
Den första tidtabellen gällande från och med den 16 juli 1888 är synnerligen intressant. Dels för att den bevarats till eftervärlden dels för att den ger oss en uppfattning om vad det kostade att färdas i Helgasjön med angränsande farvatten under den nya ångbåtens första officiella säsong.
Onsdagar, lördagar och torsdagar kunde man resa från Asa till Räppe och sedan vidare med tåg till Växjö, dit man anlände 07.40 på onsdagar och lördagar och 09.29 på torsdagar. Söndagar och helgdagar kunde man nå Växjö från Åby och vara framme 09.42. Sedan gick båten tillbaka från Räppe vid tvåtiden på eftermiddagen med anslutning från Växjö station. Man kunde vara hemma igen i Asa ca 17.30. På hemvägen körde man via Evedal, något som var möjligt sedan kanalen vid Hissö öppnats för trafik. Man ser en klar tanke i detta. Järnvägsbolaget och kanalbolaget hade synkroniserat sina åtaganden till fromma för resenärerna och deras möjligheter att nå Växjö med dess torghandel på ett smidigt sätt.
Tittar man sedan på avgångstiderna från Asa, finner man att starten uppe i norr skedde 04.15 på onsdagar och lördagar och 05.55 på torsdagar. Sträckan Asa – Räppe avverkades på 2 timmar och fyrtiofem minuter, alltså inom samma tidsram som båtens nuvarande asaturer har till förfogande. När man körde via Evedal blev det en halvtimmas tillägg.
Suck, det gällde alltså att vara igång tidigt dessa ljusa sommarmorgnar, särskilt om man hade en bit att färdas från byarna runt Asa för att hinna fram till avgången 04.15. Ännu tidigare uppstigning gällde för maskinisten som skulle börja elda två timmar före avgång. Ett antagande kan vara att THOR befann sig i Asa redan kvällen innan och att skeppare och maskinist unnade sig en förkortad natts slummer i aktersalongen innan det var dags att styra kosan mot Räppe.
Första och andra klass
Eftersom THOR var utrustad med salong kunde man redan från början skilja ut passagerarna. ”Däckspassagerare bör intaga sin plats å fördäckets sidobänkar samt eger ej begagna sig af salongen.” Ett tydligt besked enligt tidtabellen. ”Biljett gällande salongsplats med ångbåt gäller endast till 3:e klassen med tåg.” Så även om man köpt förstaklassbiljett ombord på THOR fick man nöja sig med tredje klass den korta sträckan med tåget från Räppe till Växjö. En annan intressant notis är uppgiften att man fritt fick ha med sig resgods upp till 25 kilo. Ingenstans i källorna står att finna hur stor del av passagerarna som åkte första respektive andra klass.
I tidtabellen finns tecknet X som betyder ”att ångaren anlöper när resande är att der å godkänd brygga upptaga eller aflemna samt flagg finnes hissad. Vid färd från Asa till Räppe anlöpes ej bryggan vid Holkastorp, Ekna och Evedal, utan får trafikant derifrån i egen farkost vara ångbåten till mötes under dess färd från närmaste station.” Stationer som försetts med tecknet är Långanäs, Nykulla, Skavenäs, Lerike, Kronoberg, Helgö och Lunnaby. Därifrån kunde man alltså åka med om man flaggade ordentligt.
Ytterligare en notis från tidtabellen 1888 är intressant. ”Ångbåten kan för lustturer hvarje måndag, tisdag och fredag få reqvireras senast dagen förut hos bolagets verkställande direktör J. Gust. Petersson i Wexiö.” Hur många som utnyttjade erbjudandet och vad det betydde ekonomiskt går inte att rekonstruera. En liten reflexion i det sammanhanget är dock hur kontakten mellan rederiet och den ständigt till sjöss varande ångbåten fungerade i en tid utan telefon eller andra snabba kommunikationer. Tydligen klarade man sådant redan då.
Vilka varor transporterades?
I landshövdingens berättelse till Kungl. Maj:t för åren 1886-1890 kan man under rubriken sjökommunikationer läsa följande:
Under perioden har kommunikation med ånslupar och pråmar fortfarande egt rum i Räppe – Helga – Asa – Tofta kanal och kanaliserade delar af Laga å emellan Ljungby köping och Hamneda bro; äfvensom å sjön Bolmen till Bolmens jernvägsstation, på sjön Möckeln till Möckelns hållplats å södra stambanan, från Skeen i Annerstads socken utefter Bolmån och öfver sjön Kösen till Angelstads jernvägsstation; å sjön Rottnen till Hofmantorps jernvägsstation och å sjön Åsnen till Ålshults jernvägsstation.
Enligt meddelade uppgifter hafva Ljungby södra kanalaktiebolags inkomster för person- och godstrafik å Laga å utgjort:
2005 kr. 55 öre år 1886
1718 kr. 85 öre år 1887
2076 kr 60 öre år 1888
2385 kr 79 öre år 1889
2160 kr 4 öre år 1890
Tillsammans 10346 kr 83 öre
Omkostnaderna hafva under samma år uppgått till 8655 kr 53 öre. Godstrafiken har hufvudsakligen utgjorts af tegel, spannmål, kalk, preparerade gödningsämnen och köpmannavaror.
Sammanställningen är intressant på många vis, men det man framför allt fäster sig vid är ångbåtarnas väl etablerade samspel med järnvägarna. De lokala transporterna ägde till stor del rum på sjöarna medan de nationella utnyttjade den spårbundna trafiken i en tid då landsvägstransporterna ännu var helt outvecklade.
Det finns också i samma dokument en särskild sammanställning angående trafikförhållandena å Räppe – Helga – Asa – Tofta kanalled. Låt oss som exempel ta året 1888, den första hela säsongen för THOR. Då fraktades utmed leden:
15.000 kubikmeter timmer, bjälkar, bräder och plank
4.650 hektoliter potatis
375.000 takspån
550.000 tegel
20.500 kilo kalk
5.500 kilo jern
45.500 kilo spannmål och mjöl
19.400 kilo sill och salt
675 famnar ved
14.500 kilo gödningsämnen
10.500 kilo stenkol
10.600 kubikmeter sten och grus
22.800 kilo diverse fraktgods
8.500 hektoliter sågspån
Med all sannolikhet är det så att THOR står för merparten av transporterna, särskilt som åren 1886-1887 redovisar en lägre transportvolym än 1888. Med fullastade pråmar fyllde hon landsbygdens behov av varuutbyten. Var och en kan fundera över vilka av varorna som gick i respektive riktning Räppe – Asa och Asa – Räppe.
Lars Thor
15 jul 2015
THOR – En ångbåt IV
Låt oss ta en vända till med bokens faktarutor. De innehåller kostnadsuppgifter, tidtabell, första och andra klass samt varutransporten. Här finns saker att fundera över som penningvärden, snabba eller långsamma förflyttningar och vilka varor som samtiden fraktade i ett samhälle som dominerades av självhushållning. En annan tid och en annan värld än vår egen!
Vad kostade THOR?
Kostnadsberäkningen löd på 12.500 kronor. Slutnotan blev 11.500 kronor. Mellanskillnaden gick av allt att döma till frakt och montering i Räppe hamn.
Vi går till Kungliga Myntkabinettets hemsida och räknar om beloppet till dagens penningvärde. Det slutar på drygt 737.000 kronor. Men vem skulle idag ta sig an att bygga THOR för det beloppet? Ingen!
Låt oss därför göra en annan jämförelse. Först några exempel på 1880-talets lönenivå:
Daglön för industriarbetare 1.75-2.00 kronor (idag 103-118 kronor)
Dödgrävare på landet 1.75 kronor per grav, för barn 1.25 kronor (idag 103 resp. 78 kronor)
Riksantikvarien 6000 kronor i årslön (idag 353.800 kronor)
Lektor 3000 kronor i årslön (idag 177.000 kronor)
Professor i kirurgi 4000 kronor i årslön (idag 236.000 kronor)
Sedan några priser i butiker eller var man nu handlade:
En liter mjölk 8 öre (idag 4.70 kronor)
En liter sädesbrännvin 1.20 kronor (idag 71 kronor)
Ett tjog ägg 80 öre (idag 47 kronor)
En kyckling 60 öre (idag 35 kronor)
Ett halvt kilo kaffe 1.25 kronor (idag74 kronor)
En ko 95 kronor (idag 5.600 kronor)
Ett par byxor av god kvalitet 14 kronor (idag 826 kronor)
Vilka slutsatser kan man dra av detta? Egentligen inga andra än att man tjänade väsentligt mindre på den tiden jämfört med nu och att livsmedel och annat i stort sett hade samma pris som i våra dagar.
När det gäller inkomsterna skall noteras att 1880-talet inte kände till begreppet arbetsgivaravgifter. Även det vi kallar moms eller mervärdeskatt var okänt.
Så kan man gå till bostadskostnaderna. De var väsentligt lägre då än nu, framför allt beroende på trånga bostäder och långt fler individer per kvadratmeter. Måhända var riksantikvarien och andra högutbildade personer en smula priviligierade i lite större stadsvåningar.
En sak att notera är att några priser i texten anges i riksdaler. Kronan med underrubriken ören infördes 1873 och baserades på guldmyntfot.
Så: Vad skulle det kosta att bygga THOR idag? Räkna gärna ut det den som törs!
Tidtabellen 1888
Den första tidtabellen gällande från och med den 16 juli 1888 är synnerligen intressant. Dels för att den bevarats till eftervärlden dels för att den ger oss en uppfattning om vad det kostade att färdas i Helgasjön med angränsande farvatten under den nya ångbåtens första officiella säsong.
Onsdagar, lördagar och torsdagar kunde man resa från Asa till Räppe och sedan vidare med tåg till Växjö, dit man anlände 07.40 på onsdagar och lördagar och 09.29 på torsdagar. Söndagar och helgdagar kunde man nå Växjö från Åby och vara framme 09.42. Sedan gick båten tillbaka från Räppe vid tvåtiden på eftermiddagen med anslutning från Växjö station. Man kunde vara hemma igen i Asa ca 17.30. På hemvägen körde man via Evedal, något som var möjligt sedan kanalen vid Hissö öppnats för trafik. Man ser en klar tanke i detta. Järnvägsbolaget och kanalbolaget hade synkroniserat sina åtaganden till fromma för resenärerna och deras möjligheter att nå Växjö med dess torghandel på ett smidigt sätt.
Tittar man sedan på avgångstiderna från Asa, finner man att starten uppe i norr skedde 04.15 på onsdagar och lördagar och 05.55 på torsdagar. Sträckan Asa – Räppe avverkades på 2 timmar och fyrtiofem minuter, alltså inom samma tidsram som båtens nuvarande asaturer har till förfogande. När man körde via Evedal blev det en halvtimmas tillägg.
Suck, det gällde alltså att vara igång tidigt dessa ljusa sommarmorgnar, särskilt om man hade en bit att färdas från byarna runt Asa för att hinna fram till avgången 04.15. Ännu tidigare uppstigning gällde för maskinisten som skulle börja elda två timmar före avgång. Ett antagande kan vara att THOR befann sig i Asa redan kvällen innan och att skeppare och maskinist unnade sig en förkortad natts slummer i aktersalongen innan det var dags att styra kosan mot Räppe.
Första och andra klass
Eftersom THOR var utrustad med salong kunde man redan från början skilja ut passagerarna. ”Däckspassagerare bör intaga sin plats å fördäckets sidobänkar samt eger ej begagna sig af salongen.” Ett tydligt besked enligt tidtabellen. ”Biljett gällande salongsplats med ångbåt gäller endast till 3:e klassen med tåg.” Så även om man köpt förstaklassbiljett ombord på THOR fick man nöja sig med tredje klass den korta sträckan med tåget från Räppe till Växjö. En annan intressant notis är uppgiften att man fritt fick ha med sig resgods upp till 25 kilo. Ingenstans i källorna står att finna hur stor del av passagerarna som åkte första respektive andra klass.
I tidtabellen finns tecknet X som betyder ”att ångaren anlöper när resande är att der å godkänd brygga upptaga eller aflemna samt flagg finnes hissad. Vid färd från Asa till Räppe anlöpes ej bryggan vid Holkastorp, Ekna och Evedal, utan får trafikant derifrån i egen farkost vara ångbåten till mötes under dess färd från närmaste station.” Stationer som försetts med tecknet är Långanäs, Nykulla, Skavenäs, Lerike, Kronoberg, Helgö och Lunnaby. Därifrån kunde man alltså åka med om man flaggade ordentligt.
Ytterligare en notis från tidtabellen 1888 är intressant. ”Ångbåten kan för lustturer hvarje måndag, tisdag och fredag få reqvireras senast dagen förut hos bolagets verkställande direktör J. Gust. Petersson i Wexiö.” Hur många som utnyttjade erbjudandet och vad det betydde ekonomiskt går inte att rekonstruera. En liten reflexion i det sammanhanget är dock hur kontakten mellan rederiet och den ständigt till sjöss varande ångbåten fungerade i en tid utan telefon eller andra snabba kommunikationer. Tydligen klarade man sådant redan då.
Vilka varor transporterades?
I landshövdingens berättelse till Kungl. Maj:t för åren 1886-1890 kan man under rubriken sjökommunikationer läsa följande:
Under perioden har kommunikation med ånslupar och pråmar fortfarande egt rum i Räppe – Helga – Asa – Tofta kanal och kanaliserade delar af Laga å emellan Ljungby köping och Hamneda bro; äfvensom å sjön Bolmen till Bolmens jernvägsstation, på sjön Möckeln till Möckelns hållplats å södra stambanan, från Skeen i Annerstads socken utefter Bolmån och öfver sjön Kösen till Angelstads jernvägsstation; å sjön Rottnen till Hofmantorps jernvägsstation och å sjön Åsnen till Ålshults jernvägsstation.
Enligt meddelade uppgifter hafva Ljungby södra kanalaktiebolags inkomster för person- och godstrafik å Laga å utgjort:
2005 kr. 55 öre år 1886
1718 kr. 85 öre år 1887
2076 kr 60 öre år 1888
2385 kr 79 öre år 1889
2160 kr 4 öre år 1890
Tillsammans 10346 kr 83 öre
Omkostnaderna hafva under samma år uppgått till 8655 kr 53 öre. Godstrafiken har hufvudsakligen utgjorts af tegel, spannmål, kalk, preparerade gödningsämnen och köpmannavaror.
Sammanställningen är intressant på många vis, men det man framför allt fäster sig vid är ångbåtarnas väl etablerade samspel med järnvägarna. De lokala transporterna ägde till stor del rum på sjöarna medan de nationella utnyttjade den spårbundna trafiken i en tid då landsvägstransporterna ännu var helt outvecklade.
Det finns också i samma dokument en särskild sammanställning angående trafikförhållandena å Räppe – Helga – Asa – Tofta kanalled. Låt oss som exempel ta året 1888, den första hela säsongen för THOR. Då fraktades utmed leden:
15.000 kubikmeter timmer, bjälkar, bräder och plank
4.650 hektoliter potatis
375.000 takspån
550.000 tegel
20.500 kilo kalk
5.500 kilo jern
45.500 kilo spannmål och mjöl
19.400 kilo sill och salt
675 famnar ved
14.500 kilo gödningsämnen
10.500 kilo stenkol
10.600 kubikmeter sten och grus
22.800 kilo diverse fraktgods
8.500 hektoliter sågspån
Med all sannolikhet är det så att THOR står för merparten av transporterna, särskilt som åren 1886-1887 redovisar en lägre transportvolym än 1888. Med fullastade pråmar fyllde hon landsbygdens behov av varuutbyten. Var och en kan fundera över vilka av varorna som gick i respektive riktning Räppe – Asa och Asa – Räppe.
Lars Thor