Ursprunglig publicering i Smålandsposten februari 1979 Det sägs att tåget en vinterdag något av de första åren på 1870-talet blev stående utmed västra stambanan. Orsaken var mycket snö, och platsen var Fåglavik. Resultatet blev ett glasbruk, för med tåget anlände en grosshandlare från Göteborg vid namn Andersson, och han fick övernatta hos patron P O […]
Den här artikeln publicerades i Smålandsposten 1978 och kan betraktas som en fortsättning på berättelsen om Lauscha. Den skrevs sedan jag hunnit smälta intrycken från resan genom Östtyskland och grundligt studera boken det handlar om här. Jag mötte honom i Öst-Tyskland under den internationella glaskongressen i augusti 1977. Wolfgang Fetzer, journalist och författare, berättade att […]
Annorlunda glas från annorlunda stad Den här artikeln, ursprungligen publicerad i Smålandsposten 1977, tillkom efter den internationella glaskongressens möte i Berlin/Leipzig i augusti 1977. Huruvida glaskongressen lever idag vet jag inte, men på den tiden samlades ett hundratal personer från stora delar av världen vart tredje år för att umgås, utbyta tankar och delta i […]
Byggnadsvårdsåret 1975 är slut, men detta faktum får inte ge anledning förmoda att intresset för äldre byggnader och byggnadsmiljöer upphörde när 1976 tog vid. Tvärtom, en av förutsättningarna för byggnadsvårdsåret var ju att initiera ett ökat intresse för såväl unika byggnader som för vardagsmiljöer. Givetvis är det svårt att mäta effekten av de aktiviteter som […]
Resan slutar som sig bör i socknens centrum, Älghult. Har finns en del sevärdheter att dela med sig till besökaren. Illustrationerna visar två av dem, nämligen kyrkan med den gamla kyrkplatsen i förgrunden och Hältekärrstugan i hembygdsparken. Framvuxen ur byarna Den mycket stora Älghult socken uppvisar en centralort med medeltida anor. Här finns inga kända […]
15 feb 2018
Flöxhult och Hovgård
Flöxhult och Hovgård – Vi lämnar nu Åseda och beger oss till Älghults socken, ibland benämnd den till ytan största socknen i hela södra Sverige. Även om detta inte skulle vara sant så kvarstår faktum att socknen en gång var den socken som hade de flesta glasbruken i hela landet. Vi börjar med ett par orter som besökaren säkert skulle missa om han eller hon inte hade en bruksanvisning i handen. Illustrationerna visar platserna för respektive glasbruk.
Fflishwltth blir Flöxhult
Under medeltiden var Flöxhult med all sannolikhet en av sätesgårdarna i Uppvidinge. Det första säkra belägget är från 1545 års jordebok som redovisar fyra frälsegårdar i ”Fflishwltth”. Till Flöxhult räknades vid den här tiden den närbelägna orten Hovgård. De båda skildes åt i slutet av 1500-talet samtidigt som Flöxhult behöll den säterikaraktär som fortfarande präglar dagens stora och extensivt brukade gård. Landskapet har sina äldre drag kvar med stora odlingsrösen och delvis begränsade åkerytor.
Naturligtvis utvecklades en omfattande torpbebyggelse på det stora säteriets utmarker. Det kan vara en av orsakerna till att ett glasbruk anlades 1896. De kvalificerade glasblåsarna fick man naturligtvis hämta utifrån medan de okvalificerade arbetena och distributionen av ved och andra förnödenheter kunde skötas av människor i närområdet. Glasbruket lades ner redan 1910 och man vet inte så mycket om produktionen. Antagligen rörde det sig om ett ordinärt småglasbruk med huvudsaklig avsättning i närområdet.
Även i Hovgård anlades ett glasbruk som var i drift från 1898 till 1927. Det var helt inriktat på framställning av fönsterglas, en produkt som inte präglades av någon större lönsamhet. Efter en konkurs köptes glasbruket av affärsmannen Ernst Johansson, vars son Eric sattes att sköta bokföring och andra sysslor. 1916 köpte Ernst Johansson Åfors glasbruk och dit flyttade Eric, som bytte efternamn till Åfors. Därmed lades grunden till den senare Åforsgruppen som småningom ändrade namn till Kosta Boda AB.
/Lars Thor