Frihetens pris?

Den fråga jag brottats längst med under livet – sedan jag blev ”en politisk människa” i tolvårsåldern – är: ”Varför blir man så konservativ att det viktigaste är att ”stänga ute”, när man kan välja att låta alla människor få känna på den personliga frihetens sötma i tanke, ord och handling?

Det var de svartvita, gryniga bilderna hemma på LumaTV:n om den avskyvärda Sharpeville-massakern på unga studenter i Sydafrika, som väckte min avsky. Efter det blev jag en ivrig läsare av min barndoms Nerikes-Allehanda och på den vägen är det. Jag fick t o m äran att praktisera på den liberala Örebrotidningen efter studentexamen 1968.

Kort sagt är jag en ständigt nyfiken person med socialliberal inriktning I politiken. Det viktigaste för mig är personlig frihet och jämställdhet privat och i arbetet för alla individer! Detta klassas som utopiskt tänkande av många, men kommer trots det att ge mina skriverier sitt varierande innehåll! Vid sidan om mina favoritämnen som glasindustrihistoria, konst- och inredning, arkitektur, gamla och nya media, kommer ni att få följa med på min cirka 40:e amerikanska resa, som förhoppningsvis, kulminerar I Obamas egen huvudstad, Chicago, under oktober-november 2012! USA är demokratins överkurs, har någon sagt. Där måste man – som demokrat – tillåta att någon skriker ut sina åsikter på toppen av sin röst – ord som man själv avskyr och bekämpar…

Min första USA-resa varade under valåret 1971-72 då demokrater som Edmund Muskie och George McGovern var mina personliga stjärnor I baneret. Watergate exploderade på grund av att en nitisk nattvakt gjorde ett gott jobb en stekhet midsommarnatt. Huvudfrågan sedan dess är hur långt en politisk motståndare är beredd att gå för att nå sina mål. Denna fråga har aldrig upphört att dominera dagordningen för vakthållningen kring det fria ordet!

I kommande bloggar…
… kommer jag att berätta under rubriken “Frihetens pris” om “Mormor Alma och rösträtten” med utgångspunkt från mitt eget liv och inspirerad av böcker som Barbro Hedvalls “Vår rättmätiga plats” om de svenska kvinnornas kamp för rösträtten som äntligen – sist I Norden – infördes 1921.

Och visst betyder vår alldeles egen småländska Elin Wägner mycket med sitt författarskap. Kanske särskilt med tanke på den geografiska närheten som jag personligen har till det av Carl Bergsten arkitektritade författarbostället Lilla Björka I Berg. Skrivarstugan på tomten är ritad av glaslegenden Simon Gate. Dessutom är jag förstås våldsamt imponerad av Ellen Key, Selma Lagerlöf och Barbro Alving med flera stora författare, resenärer och djärva journalister. Klassiska profiler som kämpat för kvinnlig frihet.

“En enda värld“ är ett annat ämne som bloggen kommer att koncentrera sig kring. 1971 I New York blev jag medlem I miljöorgansiationen Friends of the Earth. När jag kom tillbaka till min studentstad Stockholm gick jag genast med I den lilla gruppen “Jordens Vänner” och efter några år som medlem blev jag “vice ordförande”, vilket bara betydde att man stoppade précis lika många kuvert som alla andra. Ordförande var den mycket energiske och duktige Lennart Daléus. Andra som jag minns med glädje är Attan Daléus, Åke Påhlman, Ralph Monö och Gunnel Brolin. Här kommer jag efterhand att spegla intressanta minnen och upplevelser. Reflektioner kring dagens miljöproblem I relation till våra idéer och projekt är naturliga efter fyra decennier. Jag är fortfarande medlem.

”Turism – hållbara nöjen” – dagsaktuella spörsmål kring en viktig ”industrigren” kommer många blogginlägg att handla om. Som PR-ansvarig på Orrefors Kosta Boda under 1990-talet, kom jag ständigt i kontakt med det som man då inte kallade ”platsmarknadsföring”, men som nu är ett vedertaget begrepp för samma sak. Många tankar att dryfta kring olika företeelser inom turismområdet, inte minst sedan jag och min man startade och drev Cafe Sergel B&B i Lindshammar med Designbutik under några intensiva år i början av 2000-talet. Som projektledare under ”Möbelrikets” första år, finns det många intressanta möten och roliga projekt att minnas. Några av dessa refereras i Magnus Grahns licentiatavhandling vid Lunds universitet, som presenterades den 16 december 2011. Idag 2012 händer det mycket spännande som absolut är trevligt att kommentera. Projekt som lyfter varumärket Småland till nya höjder!

”Kosta glasbruk – en känslig historia” är ett ämne med många bottnar. 1989 till 2000 var jag lycklig ägare till den underbara glasblåsarstugan i Kosta från 1740-talet, som beboddes av brukets förste glasblåsarmästare Thomas Fromm. Den kallades även Frommens stuga. Min firma ”Frommens förlag” är uppkallad efter denna historiska bostad. Drygt tio intensiva år har satt djupa personliga spår i min själ och resulterat i såväl redaktörskapet för Jubileumsboken 1992 som en rad andra publikationer och aktiviteter. Jag kommer successivt att beröra och sätta in dessa i nya sammanhang.

Arkitektur – konst – form är ett yvigt ämne, som jag har en del att berätta om, såväl i historiskt ljus som i dagsfärska sammanhang. Böcker, seminarier, resor och intervjuer, med förhoppningsvis lockande infallsvinklar kommer att dyka upp i min blogg under 2012.