Alltsammans började i nådens år 1938. Jag föddes i Stockholm som enda barnet till en småländsk mor och en far med rötter i Närke. Min far dog redan 1946, men min envisa mor såg till att jag fick ta studenten i Gubbängens läroverk 1958. Min egen envishet ledde till en fil kand-examen i historia, geografi, statskunskap och lite annat 1963. Efternamnet – Thor – bar jag genom åren med ökande stolthet. Min farfars far var nämligen en av de sista indelta soldaterna.
Jag brukar säga att 1950-talet var det bästa årtiondet mänskligheten fick. Det följdes av det glada 1960-talet då det mesta hände. Själv varvade jag studier med arbete som lärare i realskola, flickskola, gymnasium, folkhögskola. Dessutom är jag förmodligen den ende som samtidigt varit med om att utbilda militärer, poliser och ungdomsledare i det avslutande 60-talet. Studierna ledde till dubbel fil lic-examen, en i historia (1967) och en i geografi (1969). Jag minns med saknad mina lärare och examinatorer, professorerna Gunnar T Westin och David Hannerberg.
Den 1 april 1969 började jag arbeta på riksantikvarieämbetet, lockad av arkelogen och docenten Björn Ambrosiani. Jag fick fler förebilder och läromästare: överantikvarien Sverker Janson och sedermera riksantikvarien Margareta Biörnstad.
Jag tröttnade på en storstad som växt ut sin kostym och omvandlats till ett monster. Flytten till Växjö blev räddningen när jag 1973 började arbeta vid Smålands museum, där Jan Erik Anderbjörk var landsantikvarie och chef. Han blev ytterligare en mentor och förebild då han delgav mig all sin kunskap och förmedlade alla sina kontakter inom glastillverkningens underbara värld. Jag efterträdde honom 1975 och han förblev min gode vän så länge han levde.
Oj, oj, oj, Smålands museum var en fantastisk arbetsplats. Jag förblev landsantikvarie och chef till 1993, då jag trädde tillbaka och blev forskningschef fram till min pensionering 2002. Men tro inte att jag varit overksam sedan dess. Det är väl en sak som den här bloggen kommer att ge vittnesmål om. Jag märker också att jag varit flitig i skrivandet både före och efter pensioneringen. Jag lägger därför ut såväl gamla som nya texter.
Ett gott liv med hustrun Margareta, en god kontakt med sammanlagt fem barn, boende i Sala, Stockholm, USA och Vänersborg och sammanlagt nio barnbarn är en gudagåva. Att bo långt ute i skogen invid en sjö med 2,5 kilometer till brevlådan och närmsta grannen var under många år närmast ett privilegium. Att på äldre dagar få bo centralt i en småstad som Oskarshamn med närhet till allt man behöver är helt underbart.