Destination Småland

Vi har flyttat. Från Kianäs i Uppvidinge till Oskarshamn. Varför det? Jo, efter årtionden i skogen med över två kilometer till närmaste fastboende granne är det skönt att bo centralt i en stad med närhet till affärer, biograf och annan livets nödtorft.

Flytten tog tid, det gällde att samla ihop arkiv, bibliotek, handlingar från två långa och intensiva yrkesliv, grovsortera, packa och lasta. Naturligtvis med hjälp av en väl fungerande flyttfirma.

Det är alltså inte så konstigt att publicerandet på bloggen fått vila under ett par år. Men nu är det dags igen. Vi hann trots allt med en del jobb mitt i flyttröran. Margareta producerade och skrev på uppdrag av AB Destination Småland en omfattande bok om turismen i Smålands Kronoberg. Själv hann jag med att skriva det historiska avsnittet till en bok om natur och kultur i Uppvidinge på   uppdrag av Uppvidinge kommun. Margareta var sedan djupt involverad i produktionen av den boken. Strax där efter tog hon på sig ett omfattande projekt för Älghults sockens hembygdsförening och 2016 års Älghultskrönika. Efter en sommar med grundforskning resulterade arbetet i en skildring av människor och miljöer i vår gamla grannby Uranäs.

Jo, en annan viktig sak. Jag brukar säga att jag hittar mycket bättre i Kalmar län än i Kronoberg. Det beror på mina gamla avhandlingsarbeten från 1960-talet, publicerade i tre volymer i samlingsverket ”Det medeltida Sverige”. Det projektet startades under tidigt 1960-tal av historieprofessorerna Erik Lönnroth och Gunnar T. Westin. Mina egna bidrag handlar om Aspeland, Handbörd, Stranda och Möre, alltså den södra delen av Kalmar län. Det finns all anledning framöver att återuppta den tråden.

Ytterligare ett skäl till flytten, nämligen trådarna bakåt. Min mormor föddes i Fliseryd socken nära Korsvägen utmed sträckan Bockara – Oskarshamn. Det var säkert där, vid dansstället korsvägen, som hon i det avslutande 1800-talet träffade min morfar som hade rötterna i Mörlunda. Och så handlar det om min mor, född 1900, som, 16 år gammal, mitt under första världskriget, flyttade från skogen i Uppvidinge till Oskarshamn. Där stannade hon en kort tid hos sin moster och hennes familj. Sedan blev det båten till Stockholm. En såväl klok som nödvändig åtgärd för en fattig torparflicka.

Kanske inte det minsta underligt att det känns som hemma att bo i Oskarshamn.

Lars Thor