Ursprunglig publicering i Smålandsposten februari 1979 Det sägs att tåget en vinterdag något av de första åren på 1870-talet blev stående utmed västra stambanan. Orsaken var mycket snö, och platsen var Fåglavik. Resultatet blev ett glasbruk, för med tåget anlände en grosshandlare från Göteborg vid namn Andersson, och han fick övernatta hos patron P O […]
Den här artikeln publicerades i Smålandsposten 1978 och kan betraktas som en fortsättning på berättelsen om Lauscha. Den skrevs sedan jag hunnit smälta intrycken från resan genom Östtyskland och grundligt studera boken det handlar om här. Jag mötte honom i Öst-Tyskland under den internationella glaskongressen i augusti 1977. Wolfgang Fetzer, journalist och författare, berättade att […]
Annorlunda glas från annorlunda stad Den här artikeln, ursprungligen publicerad i Smålandsposten 1977, tillkom efter den internationella glaskongressens möte i Berlin/Leipzig i augusti 1977. Huruvida glaskongressen lever idag vet jag inte, men på den tiden samlades ett hundratal personer från stora delar av världen vart tredje år för att umgås, utbyta tankar och delta i […]
Byggnadsvårdsåret 1975 är slut, men detta faktum får inte ge anledning förmoda att intresset för äldre byggnader och byggnadsmiljöer upphörde när 1976 tog vid. Tvärtom, en av förutsättningarna för byggnadsvårdsåret var ju att initiera ett ökat intresse för såväl unika byggnader som för vardagsmiljöer. Givetvis är det svårt att mäta effekten av de aktiviteter som […]
Resan slutar som sig bör i socknens centrum, Älghult. Har finns en del sevärdheter att dela med sig till besökaren. Illustrationerna visar två av dem, nämligen kyrkan med den gamla kyrkplatsen i förgrunden och Hältekärrstugan i hembygdsparken. Framvuxen ur byarna Den mycket stora Älghult socken uppvisar en centralort med medeltida anor. Här finns inga kända […]
30 mar 2012
Korrö – en magisk plats
Landskap: Småland
Län: Kronoberg
Kommun: Tingsryd
Socken: Linneryd, med gräns mot Älmeboda
Det är lätt att hitta dit. Vägnumret är 122. Korrö ligger ungefär mittemellan Ingelstad och Rävemåla. Utmärkt skyltning möter besökaren. Kontrasten är uppenbar när man svänger av från den hårt trafikerade leden Växjö-Karlskrona och kör ned för backen. Hantverksbyn breder ut sig kring Ronnebyån, som i sin tur bildar två armar kring en ö. En magisk plats med ett stort antal välskötta byggnader. Bullret från de många långtradarna längs väg 122 har ersatts med ljudet från det porlande och starkt strömmande vattnet. Platsen hälsar besökaren välkommen till en viktig del av den sydsmåländska historien.
Jovisst, Korrö är en hantverksby, ett mycket värdefullt kulturarv. Hantverkarna var många. Här fanns garvare och färgare, här fanns gelbgjutare och smed, här fanns mjölnare och bagare. Naturligvis fanns här också en såg som liksom kvarnen drevs av stora hjul i det starkt strömmande vattnet.
Människan lärde sig tidigt att använda vattenkraften. Den första kända kvarnen i Korrö omtalas under 1400-talet. Olika ägare utnyttjade platsen och under 1800-talet tog högkonjunkturen fart i spåren av de liberala reformer som genomfördes på hantverksområdet. De som arbetade här hade många barn och folkmängden uppgick till ett femtiotal personer. Korrö utvecklades till en värdefull anhalt längs den långa vägen mellan Linneryd och Älmeboda.
I början av 1900-talet gick den gamla verksamheten i Korrö mot sitt slut i konkurrens från industrisamhällets alla maskiner. Det mesta stannade men vändningen kom 1950 då Svenska Turistföreningen tilläts arrendera herrgårdens östra flygel. Tio år senare skänktes hela anläggningen till STF, vilket i sin tur betydde att ansvaret flyttades från kommersiella intressen till ideella. 1970 bildades en stiftelse för att förvalta och sprida kunskap om kulturarvet. Åkrar och ängar gjordes till naturreservat och Tingsryds kommun tog över ägaransvaret i stiftelsens namn.
Naturligtvis är det så att många människor arbetat och arbetar för att bevara arvet efter hantverkarna. Samarbetet mellan Svenska Turistföreningen och den dåvarande landsantikvarien och chefen för Smålands museum Jan Erik Anderbjörk är viktigt. Anderbjörk älskade Korrö och insåg dess stora kulturhistoriska värde. Att så här i efterhand söka utröna detaljerna i samarbetet är givetvis omöjligt. Säkerligen spelade även hembygdsföreningen i Linneryd en viktig roll.
Vi ber att få återkomma till ämnet Korrö. Det här inlägget är en första tanke kring något som undertecknad ärvde efter Jan Erik Anderbjörk. En magisk plats med ett klart budskap: utan historiskt intresse och historiska kunskaper blir människan rotlös. Vi bifogar därför en lista över den litteratur som för närvarande finns tillgänglig. Beträffande Vejdes opublicerade manus finns en lösning. Vi lägger ut det här på bloggen precis som vi nu genom några okommenterade bilder låter den blivande besökaren uppleva atmosfären. Visst är det härligt med strömmande vatten!
Lars Thor
Litteratur:
Anderbjörk, Jan Erik: Korrö. Ett småländskt samhälle med hantverkstraditioner. Kronobergsboken 1951.
Medin, H: Korrö kvarn och gård i forna dagar. Linnerydsboken 1973.
Medin, H: Garverirörelsen i Korrö. Linnerydsboken 1973.
Vejde, P-G: Korrö – idyllen med tidlös ro.
Åhman, Eva: Korrö såg. Smålands museum rapport 2004:40.
Åhman, Eva: Korrö hantverksby. Kulturhistorisk utredning. Smålands museum rapport 2005:49
Åkerberg, Helena: Bykhuset och källaren på Garvaregården. Smålands museum rapport 1999:27.