(I våra trakter åsyftar givetvis Uppvidinge. Även den här betraktelsen skrevs för Uppvidingekalendern.)
Carl von Linné (1707–78) föddes i Råshult och växte upp i det närbelägna Stenbrohult, där fadern var kyrkoherde. Den unge Carls intresse för botaniken mognade tidigt, och efter studier i Växjö etablerade han sig i Uppsala.
Linné är för eftervärlden mest känd för att ha systematiserat växtriket, men hans författarskap rymmer även en lång rad värdefulla kulturhistoriska iakttagelser. Han sändes av rikets ständer ut på resor, av vilka öländska/gotländska resan 1741 och skånska resan 1749 förde honom till de småländska hemtrakterna. Syftet med resorna var att i frihetstidens och merkantilismens samhälle finna de inhemska nyttigheter som kunde ersätta dyra importvaror.
Naturligtvis var Linnés landskap något helt annat än det är i våra dagar. Vägarna bestod mest av slingrande stigar mellan byar, bondens åkrar var små och fyllda med stenrösen, och de sedermera så berömda småländska stenmurarna hade ännu ej börjat byggas. Lövskogen var mer utbredd än nu.
Båda resorna genom Småland tar sin början i Vetlanda och Korsberga. Han anländer till Uppvidinge härad vid nuvarande Lindshammar och fortsätter via Nottebäck till Växjö. Under den första resan vänder han från Växjö till Lenhovda för att därifrån utgå till Kalmar och Öland.
De kulturhistoriska inslagen i resorna är många. Han beskriver järnbruk, han beskriver bondens arbete på åker och äng, han beskriver de viktiga näringarna med framställning av träkol, tjära, beck och pottaska. Allt detta i avsikt att för samtiden påvisa det omfattande småländska näringslivet. För eftervärlden är hans iakttagelser ovärderliga. Han möter också 1741 landshövdingen Koskull som vid den tiden tillsammans med kollegan i Kalmar Staël von Holstein är i färd med att anlägga Kosta glasbruk.
När Linné avled i Uppsala hade han upplevt tre epoker i den svenska historien. Född och uppvuxen med Karl den XII:s krig och intensivt verksam under frihetstiden fick han på sin ålders höst ta del av den gustavianska tiden. Hans insatser har uppmärksammats över hela världen, och hans lärjungar bidrog starkt till många upptäckter.
/Lars Thor
14 dec 2017
Linné i våra trakter
(I våra trakter åsyftar givetvis Uppvidinge. Även den här betraktelsen skrevs för Uppvidingekalendern.)
Carl von Linné (1707–78) föddes i Råshult och växte upp i det närbelägna Stenbrohult, där fadern var kyrkoherde. Den unge Carls intresse för botaniken mognade tidigt, och efter studier i Växjö etablerade han sig i Uppsala.
Linné är för eftervärlden mest känd för att ha systematiserat växtriket, men hans författarskap rymmer även en lång rad värdefulla kulturhistoriska iakttagelser. Han sändes av rikets ständer ut på resor, av vilka öländska/gotländska resan 1741 och skånska resan 1749 förde honom till de småländska hemtrakterna. Syftet med resorna var att i frihetstidens och merkantilismens samhälle finna de inhemska nyttigheter som kunde ersätta dyra importvaror.
Naturligtvis var Linnés landskap något helt annat än det är i våra dagar. Vägarna bestod mest av slingrande stigar mellan byar, bondens åkrar var små och fyllda med stenrösen, och de sedermera så berömda småländska stenmurarna hade ännu ej börjat byggas. Lövskogen var mer utbredd än nu.
Båda resorna genom Småland tar sin början i Vetlanda och Korsberga. Han anländer till Uppvidinge härad vid nuvarande Lindshammar och fortsätter via Nottebäck till Växjö. Under den första resan vänder han från Växjö till Lenhovda för att därifrån utgå till Kalmar och Öland.
De kulturhistoriska inslagen i resorna är många. Han beskriver järnbruk, han beskriver bondens arbete på åker och äng, han beskriver de viktiga näringarna med framställning av träkol, tjära, beck och pottaska. Allt detta i avsikt att för samtiden påvisa det omfattande småländska näringslivet. För eftervärlden är hans iakttagelser ovärderliga. Han möter också 1741 landshövdingen Koskull som vid den tiden tillsammans med kollegan i Kalmar Staël von Holstein är i färd med att anlägga Kosta glasbruk.
När Linné avled i Uppsala hade han upplevt tre epoker i den svenska historien. Född och uppvuxen med Karl den XII:s krig och intensivt verksam under frihetstiden fick han på sin ålders höst ta del av den gustavianska tiden. Hans insatser har uppmärksammats över hela världen, och hans lärjungar bidrog starkt till många upptäckter.
/Lars Thor