Vår resa går vidare till Åseda socken och dess centralort med samma namn. Orten får även lov att betraktas som centrum i Uppvidinge kommun. Här finns kommunstyrelsen och ett flertal förvaltningar. Kommunfullmäktige har dock den goda smaken att turnera mellan fyra tätorter med sina sammanträden. Illustrationerna visar kyrkan och kommunhuset.
Den till ytan omfattande och förhållandevis bebyggelsetäta socknen Åseda omtalas för första gången 1345 som ”Asydum” i de medeltida skriftliga källorna. Förleden Å torde syfta på läget vid Badebodaån medan efterleden kan tolkas som lågt belägen, sidlänt. Endast ett fåtal och delvis osäkra förhistoriska lämningar finns. Det handlar alltså om ett område med en mycket omfattande medeltida kolonisation, där byn Åseda under 1500-talet presenteras med tre skattegårdar, en gård tillhörande sockenkyrkan samt en prästgård.
Kyrka i sten
Kyrkan, i sten, uppfördes under medeltiden och byggdes till under sent 1700-tal. Orten och kyrkan blev tidigt centrum för Olofskulten, något som manifesteras i ett praktfullt altarskåp från senmedeltiden med S:t Olof som centralgestalt vid sidan av S:t Andreas. Vidare märks en Mariaskulptur och andra värdefulla inventarier i det vackra och väldisponerade kyrkorummet.
Samhället växte fram ur de fem gårdar som fanns redan på 1500-talet: Brömsegård, Kexegård, Klockaregård, Prästegård och Uddsgård. De stora nivåskillnaderna ledde på ett naturligt sätt till att järnvägen Åseda – Klavreström vid tillkomsten 1902 delade samhället så att det högre belägna Kexholm gavs sin egen karaktär med påkostade byggnader, brunnsdrickning och stora grönytor.
Naturligtvis drog det strömmande vattnet i Badebodaån tidigt till sig verksamheter. Här fanns kvarnar och sågar och på 1820-talet skymtar den begynnande industrialiseringen med garveri och färgeri nedanför kyrkogården. Det ena ger det andra, och snart fanns här såväl kopparslageri som repslageri, sparbank och poststation. Under 1900-talets början tillkom de sedvanliga anläggningarna i form av mekanisk verkstad, bryggeri, snickeri- och textilindustri.
Åseda fick ett nytt kommunhus 1930
Den pampiga och påkostade byggnaden, ritad av arkitekten Paul Boberg, visar på välstånd och vilja att utmärka sig. Belägenheten mellan kyrkan och prästgården gör också att samhällets centrum markeras på ett mycket tydligt sätt. Ett par årtionden tidigare hade Åseda upphöjts till rangen av municipalsamhälle, något som fick sin fullbordan 1943, då orten blev köping. Kommunreformen 1970 gjorde Åseda till huvudort i den nybildade Uppvidinge kommun.
Under 1940-och 1950-talen upplevde Åseda stort uppsving genom tillkomsten av gjuteri, husfabrik och glasbruk. Det senare var i drift 1946-1976 och producerade framför allt hushållglas av god kvalitet. Hustillverkningen tog sig senare andra uttryck samtidigt som nya industrier etablerades. Stora anläggningar blev Spaljisten och Profilgruppen.
Ett antal offentliga utsmyckningar har tillkommit genom åren. I Folkets park, grundad 1912, finns en åttasidig monumentalskulptur signerad Torsten Treutiger. Den visar bland annat Olofslegenden, järnvägen, glasindustrin, träindustrin och gjuteriindustrin. Invid kommunhuset möts besökaren av granitskulpturer skapade av Kenneth Johansson, Diö.
Hembygdsparken, grundad 1933, är belägen några kilometer utanför Åseda i Byn Mörtelek. Där möter besökaren ett antal ditflyttade byggnader och verksamheter. En omfattande föremålssamling kompletterar bilden av livet i denna del av Uppvidinge.
/Lars Thor
13 feb 2018
Åseda
Vår resa går vidare till Åseda socken och dess centralort med samma namn. Orten får även lov att betraktas som centrum i Uppvidinge kommun. Här finns kommunstyrelsen och ett flertal förvaltningar. Kommunfullmäktige har dock den goda smaken att turnera mellan fyra tätorter med sina sammanträden. Illustrationerna visar kyrkan och kommunhuset.
Den till ytan omfattande och förhållandevis bebyggelsetäta socknen Åseda omtalas för första gången 1345 som ”Asydum” i de medeltida skriftliga källorna. Förleden Å torde syfta på läget vid Badebodaån medan efterleden kan tolkas som lågt belägen, sidlänt. Endast ett fåtal och delvis osäkra förhistoriska lämningar finns. Det handlar alltså om ett område med en mycket omfattande medeltida kolonisation, där byn Åseda under 1500-talet presenteras med tre skattegårdar, en gård tillhörande sockenkyrkan samt en prästgård.
Kyrka i sten
Samhället växte fram ur de fem gårdar som fanns redan på 1500-talet: Brömsegård, Kexegård, Klockaregård, Prästegård och Uddsgård. De stora nivåskillnaderna ledde på ett naturligt sätt till att järnvägen Åseda – Klavreström vid tillkomsten 1902 delade samhället så att det högre belägna Kexholm gavs sin egen karaktär med påkostade byggnader, brunnsdrickning och stora grönytor.
Naturligtvis drog det strömmande vattnet i Badebodaån tidigt till sig verksamheter. Här fanns kvarnar och sågar och på 1820-talet skymtar den begynnande industrialiseringen med garveri och färgeri nedanför kyrkogården. Det ena ger det andra, och snart fanns här såväl kopparslageri som repslageri, sparbank och poststation. Under 1900-talets början tillkom de sedvanliga anläggningarna i form av mekanisk verkstad, bryggeri, snickeri- och textilindustri.
Åseda fick ett nytt kommunhus 1930
Den pampiga och påkostade byggnaden, ritad av arkitekten Paul Boberg, visar på välstånd och vilja att utmärka sig. Belägenheten mellan kyrkan och prästgården gör också att samhällets centrum markeras på ett mycket tydligt sätt. Ett par årtionden tidigare hade Åseda upphöjts till rangen av municipalsamhälle, något som fick sin fullbordan 1943, då orten blev köping. Kommunreformen 1970 gjorde Åseda till huvudort i den nybildade Uppvidinge kommun.
Under 1940-och 1950-talen upplevde Åseda stort uppsving genom tillkomsten av gjuteri, husfabrik och glasbruk. Det senare var i drift 1946-1976 och producerade framför allt hushållglas av god kvalitet. Hustillverkningen tog sig senare andra uttryck samtidigt som nya industrier etablerades. Stora anläggningar blev Spaljisten och Profilgruppen.
Ett antal offentliga utsmyckningar har tillkommit genom åren. I Folkets park, grundad 1912, finns en åttasidig monumentalskulptur signerad Torsten Treutiger. Den visar bland annat Olofslegenden, järnvägen, glasindustrin, träindustrin och gjuteriindustrin. Invid kommunhuset möts besökaren av granitskulpturer skapade av Kenneth Johansson, Diö.
Hembygdsparken, grundad 1933, är belägen några kilometer utanför Åseda i Byn Mörtelek. Där möter besökaren ett antal ditflyttade byggnader och verksamheter. En omfattande föremålssamling kompletterar bilden av livet i denna del av Uppvidinge.
/Lars Thor