Jag klarade av två glasutställningar på samma dag. Först åkte jag till Älghult, där en privat samling av glas från Alsterfors finns utställd genom hela sommaren 2013. Utmärkta exempel på svensk glastillverkning genom ett antal årtionden. Alltifrån bruksglas till konstglas av Edvin Ollers. Alsterfors glasbruk togs över av Orrefors 1972 och lades sedan ner. Större delen av provsamlingen jämte arkivet fördes över till Smålands museum i samband med ägarskiftet. Men utställningen i Älghult visar att det fanns mycket mer att hämta lite varstans i vårt avlånga land.
Sedan bar det av till Boda. Inbjudan från Boda Glass Factory handlade om utställningen Nordic Glass med ett stort antal deltagare från hela Norden. Bland de svenska deltagarna märks Bertil Vallien och Ulrica Hydman-Vallien, båda sedan årtionden verksamma vid det nu saligen avsomnade Åfors glasbruk. Jag pratade med Bertil och fick klart för mig att han fortsatt att utveckla sin gjutningsteknik med skulpturer som föreställer skeppsvrak och stad, båda i svart. Fantastiska skapelser som kräver dryga två veckor i kylugnen. Inom mig ställer jag den stilla frågan var tusan Bertil skall kunna gjuta glas framöver.
Exit Glasriket, tänker jag där jag står bland såväl kända som okända personer. Men det är inte hela sanningen när man ser denna nordiska manifestation. Vackert och experimentellt konstglas tillverkat med omtanke och kärlek till materialet. Visst, glasframställningen har ändrat ansikte. Här finns ingenting av bruksglas kvar, här finns konstglas. De gamla glasbruken som kallades industri och tillverkade bruksglaset är till allra största del saligen avsomnade. De här sakerna är mestadels tillverkade med stor omsorg i små studiohyttor.
När jag kommer hem tar jag fram en gammal katalog ur bokhyllan. Den heter Nordiskt glas 1978. Jag pratade om den med Bertil Vallien när vi möttes i samband med återinvigningen av glasmuseet i Kosta förra söndagen. Katalogen producerade jag tillsammans med den danske formgivaren och glasblåsaren Finn Lynngaard. Ett stort antal nordiska formgivare deltog i den utställning som den gången arrangerades på Smålands museum.
Utställningen fick en uppföljare. Jag minns att jag ringde runt till ett antal glasbruk och frågade om det här glada gänget som bestod av ett trettiotal personer kunde få visa sina talanger lördagen och söndagen efter utställningens öppnande. Alla sade tvärt nej utom Bergdala där ägaren Elving Conradson tvärtom uttryckte sig som ”för helvete ta hit gänget”.
Och så blev det. Vi ockuperade hyttan i Bergdala i två dagar. Rolf Sinnemark ritade och byggde den stora grillen som fortfarande står kvar och Bertil Vallien startade sina experiment med att gjuta i sand. Jag påminde Bertil om detta när vi sågs i Kosta. Han tittade länge på mig och kom fram till att det var väldigt länge sedan. Jovisst är det så. Nu är det nu, då var det då. Förvisso har Bertil Vallien utvecklat sin teknik sedan den glada helgen 1978. Det ser man inte minst när man betraktar de gjutningar som nu visas i Boda.
Lars Thor
2 jul 2013
Boda den 1 juni 2013
Jag klarade av två glasutställningar på samma dag. Först åkte jag till Älghult, där en privat samling av glas från Alsterfors finns utställd genom hela sommaren 2013. Utmärkta exempel på svensk glastillverkning genom ett antal årtionden. Alltifrån bruksglas till konstglas av Edvin Ollers. Alsterfors glasbruk togs över av Orrefors 1972 och lades sedan ner. Större delen av provsamlingen jämte arkivet fördes över till Smålands museum i samband med ägarskiftet. Men utställningen i Älghult visar att det fanns mycket mer att hämta lite varstans i vårt avlånga land.
Sedan bar det av till Boda. Inbjudan från Boda Glass Factory handlade om utställningen Nordic Glass med ett stort antal deltagare från hela Norden. Bland de svenska deltagarna märks Bertil Vallien och Ulrica Hydman-Vallien, båda sedan årtionden verksamma vid det nu saligen avsomnade Åfors glasbruk. Jag pratade med Bertil och fick klart för mig att han fortsatt att utveckla sin gjutningsteknik med skulpturer som föreställer skeppsvrak och stad, båda i svart. Fantastiska skapelser som kräver dryga två veckor i kylugnen. Inom mig ställer jag den stilla frågan var tusan Bertil skall kunna gjuta glas framöver.
Exit Glasriket, tänker jag där jag står bland såväl kända som okända personer. Men det är inte hela sanningen när man ser denna nordiska manifestation. Vackert och experimentellt konstglas tillverkat med omtanke och kärlek till materialet. Visst, glasframställningen har ändrat ansikte. Här finns ingenting av bruksglas kvar, här finns konstglas. De gamla glasbruken som kallades industri och tillverkade bruksglaset är till allra största del saligen avsomnade. De här sakerna är mestadels tillverkade med stor omsorg i små studiohyttor.
När jag kommer hem tar jag fram en gammal katalog ur bokhyllan. Den heter Nordiskt glas 1978. Jag pratade om den med Bertil Vallien när vi möttes i samband med återinvigningen av glasmuseet i Kosta förra söndagen. Katalogen producerade jag tillsammans med den danske formgivaren och glasblåsaren Finn Lynngaard. Ett stort antal nordiska formgivare deltog i den utställning som den gången arrangerades på Smålands museum.
Utställningen fick en uppföljare. Jag minns att jag ringde runt till ett antal glasbruk och frågade om det här glada gänget som bestod av ett trettiotal personer kunde få visa sina talanger lördagen och söndagen efter utställningens öppnande. Alla sade tvärt nej utom Bergdala där ägaren Elving Conradson tvärtom uttryckte sig som ”för helvete ta hit gänget”.
Och så blev det. Vi ockuperade hyttan i Bergdala i två dagar. Rolf Sinnemark ritade och byggde den stora grillen som fortfarande står kvar och Bertil Vallien startade sina experiment med att gjuta i sand. Jag påminde Bertil om detta när vi sågs i Kosta. Han tittade länge på mig och kom fram till att det var väldigt länge sedan. Jovisst är det så. Nu är det nu, då var det då. Förvisso har Bertil Vallien utvecklat sin teknik sedan den glada helgen 1978. Det ser man inte minst när man betraktar de gjutningar som nu visas i Boda.
Lars Thor