Ursprunglig publicering i Smålandsposten februari 1979 Det sägs att tåget en vinterdag något av de första åren på 1870-talet blev stående utmed västra stambanan. Orsaken var mycket snö, och platsen var Fåglavik. Resultatet blev ett glasbruk, för med tåget anlände en grosshandlare från Göteborg vid namn Andersson, och han fick övernatta hos patron P O […]
Den här artikeln publicerades i Smålandsposten 1978 och kan betraktas som en fortsättning på berättelsen om Lauscha. Den skrevs sedan jag hunnit smälta intrycken från resan genom Östtyskland och grundligt studera boken det handlar om här. Jag mötte honom i Öst-Tyskland under den internationella glaskongressen i augusti 1977. Wolfgang Fetzer, journalist och författare, berättade att […]
Annorlunda glas från annorlunda stad Den här artikeln, ursprungligen publicerad i Smålandsposten 1977, tillkom efter den internationella glaskongressens möte i Berlin/Leipzig i augusti 1977. Huruvida glaskongressen lever idag vet jag inte, men på den tiden samlades ett hundratal personer från stora delar av världen vart tredje år för att umgås, utbyta tankar och delta i […]
Byggnadsvårdsåret 1975 är slut, men detta faktum får inte ge anledning förmoda att intresset för äldre byggnader och byggnadsmiljöer upphörde när 1976 tog vid. Tvärtom, en av förutsättningarna för byggnadsvårdsåret var ju att initiera ett ökat intresse för såväl unika byggnader som för vardagsmiljöer. Givetvis är det svårt att mäta effekten av de aktiviteter som […]
Resan slutar som sig bör i socknens centrum, Älghult. Har finns en del sevärdheter att dela med sig till besökaren. Illustrationerna visar två av dem, nämligen kyrkan med den gamla kyrkplatsen i förgrunden och Hältekärrstugan i hembygdsparken. Framvuxen ur byarna Den mycket stora Älghult socken uppvisar en centralort med medeltida anor. Här finns inga kända […]
15 jan 2018
Granhult – Kyrka och hembygdsgård
(Vi går vidare till en annan del av Uppvidinge, nämligen Nottebäck socken, som har en hel del sevärdheter att bjuda på. I främsta rummet kommer givetvis kyrkan i Granhult, en klenod med få motsvarigheter. Illustrationerna visar kyrkan och hembygdsgården. Den svartvita bilden kräver en kommentar. Jag tog den i slutet av 1970-talet från en helikopter i samband med de omfattande arkeologiska arbeten som bedrevs i Sävsjö och Granhult och som redovisas i Kronobergsboken 1979–80).
De äldsta bebyggelsespåren i Granhult utgörs av ett par bronsåldersrösen. Mellan Granhults by och kyrkan finns ett område med fossil åkermark om ca 15 hektar i form av vallar och långsmala tegar som genom C 14-metoden daterats till järnåldern (se Sävsjö, Lenhovda socken). Det första medeltida belägget härrör från 1360 då Arvid Bengtsson (Lejonansikte) köper en gård. På 1490-talet finns en gård antecknad i Arvid Trolles jordebok och i jordeboken 1545 redovisas en skattegård, en gård tillhörande sockenkyrkan och en frälsegård i ”Granhwllth”.
Ursprungligen utgjorde Granhult en egen socken men fördes 1837 över till Nottebäck i samband med byggandet av den nya kyrkan där. Biskopen i Växjö, Esaias Tegnér, ville i samband därmed riva den gamla träkyrkan i Granhult. Men bönderna vägrade följa biskopens befallning. De förvandlade kyrkan till spannmålsmagasin och räddade därmed den gamla klenoden till eftervärlden, en handling vi skall vara mycket tacksamma över idag. Ytterligare sex träkyrkor fanns ursprungligen i Uppvidinge, men de revs alla i samband med uppförandet av de nya stora kyrkorna.
I själva verket är Granhults kyrka Sveriges äldsta bevarade träkyrka. Genomförda dateringar pekar mot 1220-talet. Byggnaden uppfördes i planbilat liggande furutimmer. Långhuset mäter invändigt 9,4 x 6,8 meter och koret 4,4 x 4,4 meter. Sakristian uppfördes i början av 1600-talet och vapenhuset 1723. Bland bevarade inventarier märks en Mariabild och en Olofsskulptur från medeltidens slutskede. Vid mitten av 1700-talet smyckades kyrkan med målningar av den kände mästaren Johan Christian Zschotzscher, som var verksam även i ett antal andra kyrkor. Kyrkobyggnaden kompletteras med fristående klockstapel och stiglucka.
När Granhults socken införlivades med Nottebäck hade den länge varit annex till den större grannsocknen. Granhult hade egen komminister, vars bostad var kaplansgården invid kyrkan. Där finns en enkelstuga i två våningar, uppförd på 1700-talet. Vidare finns en loftbod. Båda utgör idag hembygdsgården i Granhult.
/Lars Thor