För mängder av turistande svenskar och utlänningar är Åre ett begrepp. Under lång tid har det kontrastrika landskapet vid övre Indalsälven i västra Jämtland lockat och fascinerat. Varje år besöker många tusen människor området. Såväl vinter som sommar utnyttjas befintliga anläggningar av olika slag maximalt. En utbyggnad har länge ansetts nödvändig, och 1971 framlade de sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden mm. sin utredning ”Åre – utvecklingsplan för ett svenskt rekreationsområde.”
Åreregionen
Åre är inte bara tätorten Åre nedanför Åreskutans sydsluttning. Begreppet Åre innefattar även orterna Duved, Storlien, Vålådalen, Kall och Bydalen. I själva verket måste man till Åreregionen räkna ett område om 7600 kvadratkilometer, vilket motsvarar 1/6 av Jämtlands läns yta eller inemot samma areal som Stockholms län. Rent administrativt sammanfaller denna yta med Järpens kommunblock, vars kommuner 1974 kommer att sammanläggas till en enda kommun.
Järpenblocket har ett vikande befolkningsunderlag. Enligt tillgänglig statistik har befolkningen minskat från 11977 invånare år 1950 till 9082 år 1970, en förändring i negativ riktning med nästan 3000 personer. Enligt prognosen i länsprogram 1970 kommer befolkningen år 1980 att ha nedgått till 7100 invånare, medan målsättningen i samma program är att 1980 ha 9000 invånare. Ser man till invånarsiffran i förhållande till ytan, finner man att Järpenblocket har drygt 1 invånare per kvadratkilometer. Motsvarande siffra för Jämtlands län och riket är 3 respektive 18.
Inom Järpenblocket finns sju tätorter, av vilka Järpen är den största med inemot 1500 invånare. I allmänhet ökar tätorternas invånartal genom inflyttning från den omgivande glesbygden. I länsprogram 1970 har tätorten Järpen klassats som regionalt tillväxtcentrum, vilket innebär att det mesta av vad den blivande storkommunen har att bjuda av kvalificerad service kommer att koncentreras dit.
Andelen sysselsatta i jordbruket är ca 30 % av den förvärvsarbetande befolkningen. Detta är en mycket hög siffra, särskilt om man jämför den med länets ca 17 % och rikets ca 5 %. Dessutom har Järpens kommunblock en åldersfördelning, där andelen äldre personer är väsentligt större än i länet som helhet. Detta pekar mot att en väsentlig del av jordbruken hålls vid liv av äldre personer och att en rad jordbruk kommer att läggas ned inom en snar framtid i brist på yngre personer som är villiga att överta driften. Slutsatsen blir att nya former av arbetstillfällen måste skapas om man önskar uppnå länsstyrelsens målsättning att behålla ungdomarna inom kommunblocket. Frågan är om Åreplanen visar vägen och levererar en patentlösning i sysselsättningens namn.
Åreplanens intentioner
I början av 1880-talet öppnades järnvägen Östersund – Storlien. Därmed började turisterna komma till området, och under åren 1906-1907 utarbetades en utbyggnadsplan för Åre under ledning av ingenjör C O Rahm. Åre samhälle är i huvudsak uppbyggt enligt denna plan. Under 1900-talet har den starkt ökande turistströmmen medfört successiv utbyggnad inom de olika orterna. Den nu framlagda planen syftar till att åstadkomma stor ökning av möjligheterna att möta turisternas stigande efterfrågan på inkvartering, service och aktiviteter av olika slag.
Åreplanen är fortfarande ett omfattande aktstycke med sina 300 sidor text och 34 kartor i en särskild kartdel. Ett flertal utredningar ligger till grund för arbetet, som utgavs av jordbruksdepartementet (stencil Jo 1971:5). Både statliga och lokala myndigheter utreder för närvarande möjligheterna att genomföra planen. Utbyggnaden kommer troligen att föreslås ske i etapper.
Utbyggnaden berör orterna Åre, Storlien, Kall, Vålådalen samt Bydalen. Den nuvarande inkvarteringskapaciteten räknat i antal bäddar och storleken av den föreslagna utbyggnaden fördelar sig på följande sätt:
Inkvarteringstyp Befintlig kapacitet Planerad utökning
hotell, pensionat 2900 300
stugbyar 400 3900
vandrarhem o d 300 700
camping och husvagns-
platser 1100 1400
totalt 4700 6300
Fördelningen på de olika orterna är följande:
Område Befintlig kapacitet Planerad utökning
Åre-Duved 2300 4100
Storlien 1100 800
Vålådalen 700 500
Kall 200 300
Bydalen 300 600
Totalt 4600 6300
Som framgår av tabellerna skall området fullt utbyggt få kapacitet att samtidigt låta 11000 besökare bo i området. Vidare framgår att den största utbyggnaden skall ske i tätorten Åre samt att utbyggnadsformen framför allt skall bli stugbyar. Denna senare satsning är resultatet av en intervjuundersökning rörande svenskarnas semestervanor man gjort i samband med planens utarbetande och som visar att turister i första hand efterfrågar prisbilliga anläggningar med många aktiviteter som inte kräver särskilt dyrbara investeringar men som däremot är arealkrävande. Mot denna bakgrund får även den ringa utbyggnaden av hotell och pensionat lov att ses. En del av hotellrörelsen i Åreregionen har idag ekonomiska svårigheter.
Utbyggnaden omfattar inte bara inkvarteringsmöjligheter. Vandringsleder måste upprustas, fritidsfiskets möjligheter förbättras. En ny vägsträckning mellan Åre och Kall över Åreskutans östsida föreslås, nya anläggningar inom- och utomhusidrotter krävs, konferenslokaler och restauranger måste anläggas osv. Alltsammans leder fram till en investeringskostnad om 151 miljoner kronor inklusive projekteringskostnader. Av denna summa faller drygt 1/3 på boendeanläggningar. Idrottsaktiviteter, vägar, vatten och avlopp drar även stora kostnader. I totalsumman utgår också kostnad för utbyggnad av Östersunds flygplats, eftersom en stor del av resandeströmmen beräknas komma att använda charterflyg. Järnvägsnätet anses ha kapacitet att klara en större persontransport än dagens.
Frågan är om ett förverkligande av Åre-planen skall kunna åstadkomma en sådan effekt på sysselsättningen att avfolkningen i Järpens kommunblock kan hejdas. I utredningen framhålls att antalet sysselsatta skulle komma att öka med 340 helårssysselsatta och 850 delårssysselsatta. Med en säsongsförlängning på ca fyra veckor skulle relationen ändras till omkring 600 helårssysselsatta och 600 delårssysselsatta. Under utbyggnaden, som beräknas ta omkring fem år i anspråk, skulle dessutom 450 personer komma att sysselsättas i anläggningsarbeten på heltid. Med tanke på den undersysselsättning som nu finns inom kommunblocket är det knappast troligt att enbart ett genomförande av Åre-planen skulle kunna förverkliga länsstyrelsens målsättningssiffra om 9000 invånare 1980. Säkert krävs även andra sysselsättningsformer, exempelvis industrietablering i Järpen.
Åreplanen och kulturminnesvården
Karta 7 i Åreplanens kartdel behandlar kultuthistoriska minnesmärken. Innehållet bygger på en redovisning som gjorts av landsantikvarien i Östersund. I textdelen presenteras några av de kulturhistoriska sevärdheterna. Redovisningen bygger på det material som framtogs i samband med förarbetena till den fysiska riksplaneringen samt på landsantikvariens personliga kännedom. Riksantikvarieämbetets fornminnesinventering för den ekonomiska kartan hade vid tiden för Åreplanens uppgörande ännu inte nått Järpens kommunblock. Inte heller hade någon systematisk byggnadsinventering skett i området. Sålunda är redovisningen av kulturhistoriska minnesmärken ofullständig och delvis missvisande. Detta har framhållits i remissvaren av både riksantikvarieämbetet och landsantikvarien.
Så länge inte fullständig kulturhistorisk inventering förligger kan ingen helhetsbedömning av planens konsekvenser göras ur kulturhistorisk synpunkt. Felsatsningar och konflikter med fornminnen och kulturhistoriskt värdefulla byggnader och landskapsavsnitt inträffar lätt när detaljpenetrering och utvärdering saknas. Detta blir till en mycket allvarlig brist hos utredningen, eftersom denna har som ett av sina främsta mål att leda turister till sevärdheter utvalda att tillfredställa högt ställda anspråk.
Under 1972 har inventeringar startats inom delar av kommunblocket. Sålunda har en del av Åre socken byggnadsinventerats genom Jämtlands läns museum och fornminnesinventerats genom riksantikvarieämbetet. Vidare har länsmuseet utfört byggnadsinventering i Huså i Kalls socken. Inventeringarna visar klart det stora behovet av förnyad kulturhistorisk genomgång i fältet.
I princip ställer sig de kulturminnesvårdande organen positiva till en utbyggnad som medför att viktiga kulturminnen kan integreras i ett program som syftar till att leda besökare till sevärdheter av olika slag. Dock måste man hålla i minnet att Åre-regionen inte bara är ett naturlandskap utan att den kolossala kontrasten mellan vildmark och odlingsbygd är ett resultat av den mänskliga aktiviteten. Slummar kulturlandskapet igen, försvinner mäktigheten i totalintrycket. Det är därför nödvändigt att söka behålla odlingslandskapet även om det skall ske med konstlade medel. Bonden är den bäste landskapsvårdaren, och det vore därför en välgärning både för turismen och kulturminnesvården om bondens alltmer vikande inkomster kunde förstärkas med slantar från turismen. Detta sker bäst genom totalinventering av det äldre byggnadsbeståndet, där det framkommer vilka äldre hus som kan upprustas och hyras ut. Bönderna får därigenom en behövlig inkomstförstärkning samtidigt som kulturlandskapet får ett mindre antal främmande inslag i form av stugbyar. Att turister troligen hellre bor i äldre byggnader med ortens egen charm stärker denna tanke. En upprustning av det äldre byggnadsbeståndet innebär kanske en välgärning för turisterna och arbetsmarknaden.
Lars Thor
Ursprunglig publicering i Kulturlandskapet och tätorternas expansion. Samfundet för hembygdvård/LTs förlag. Stockholm 1973.
Hur gick det sedan? Jo, Järpens kommunblock blev Åre kommun. Den kommunala administrationen finns i Järpen. Åre kommun har i princip behållit gränserna från tidigt 1970-tal. De gamla förväntningarna kom inte på skam, här bor enligt kommunens hemsida ca 10.000 människor. Och alla vet att turismen blomstrar.
13 apr 2012
Åre – utvecklingsplan för ett svenskt rekreationsområde
För mängder av turistande svenskar och utlänningar är Åre ett begrepp. Under lång tid har det kontrastrika landskapet vid övre Indalsälven i västra Jämtland lockat och fascinerat. Varje år besöker många tusen människor området. Såväl vinter som sommar utnyttjas befintliga anläggningar av olika slag maximalt. En utbyggnad har länge ansetts nödvändig, och 1971 framlade de sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden mm. sin utredning ”Åre – utvecklingsplan för ett svenskt rekreationsområde.”
Åreregionen
Åre är inte bara tätorten Åre nedanför Åreskutans sydsluttning. Begreppet Åre innefattar även orterna Duved, Storlien, Vålådalen, Kall och Bydalen. I själva verket måste man till Åreregionen räkna ett område om 7600 kvadratkilometer, vilket motsvarar 1/6 av Jämtlands läns yta eller inemot samma areal som Stockholms län. Rent administrativt sammanfaller denna yta med Järpens kommunblock, vars kommuner 1974 kommer att sammanläggas till en enda kommun.
Järpenblocket har ett vikande befolkningsunderlag. Enligt tillgänglig statistik har befolkningen minskat från 11977 invånare år 1950 till 9082 år 1970, en förändring i negativ riktning med nästan 3000 personer. Enligt prognosen i länsprogram 1970 kommer befolkningen år 1980 att ha nedgått till 7100 invånare, medan målsättningen i samma program är att 1980 ha 9000 invånare. Ser man till invånarsiffran i förhållande till ytan, finner man att Järpenblocket har drygt 1 invånare per kvadratkilometer. Motsvarande siffra för Jämtlands län och riket är 3 respektive 18.
Inom Järpenblocket finns sju tätorter, av vilka Järpen är den största med inemot 1500 invånare. I allmänhet ökar tätorternas invånartal genom inflyttning från den omgivande glesbygden. I länsprogram 1970 har tätorten Järpen klassats som regionalt tillväxtcentrum, vilket innebär att det mesta av vad den blivande storkommunen har att bjuda av kvalificerad service kommer att koncentreras dit.
Andelen sysselsatta i jordbruket är ca 30 % av den förvärvsarbetande befolkningen. Detta är en mycket hög siffra, särskilt om man jämför den med länets ca 17 % och rikets ca 5 %. Dessutom har Järpens kommunblock en åldersfördelning, där andelen äldre personer är väsentligt större än i länet som helhet. Detta pekar mot att en väsentlig del av jordbruken hålls vid liv av äldre personer och att en rad jordbruk kommer att läggas ned inom en snar framtid i brist på yngre personer som är villiga att överta driften. Slutsatsen blir att nya former av arbetstillfällen måste skapas om man önskar uppnå länsstyrelsens målsättning att behålla ungdomarna inom kommunblocket. Frågan är om Åreplanen visar vägen och levererar en patentlösning i sysselsättningens namn.
Åreplanens intentioner
I början av 1880-talet öppnades järnvägen Östersund – Storlien. Därmed började turisterna komma till området, och under åren 1906-1907 utarbetades en utbyggnadsplan för Åre under ledning av ingenjör C O Rahm. Åre samhälle är i huvudsak uppbyggt enligt denna plan. Under 1900-talet har den starkt ökande turistströmmen medfört successiv utbyggnad inom de olika orterna. Den nu framlagda planen syftar till att åstadkomma stor ökning av möjligheterna att möta turisternas stigande efterfrågan på inkvartering, service och aktiviteter av olika slag.
Åreplanen är fortfarande ett omfattande aktstycke med sina 300 sidor text och 34 kartor i en särskild kartdel. Ett flertal utredningar ligger till grund för arbetet, som utgavs av jordbruksdepartementet (stencil Jo 1971:5). Både statliga och lokala myndigheter utreder för närvarande möjligheterna att genomföra planen. Utbyggnaden kommer troligen att föreslås ske i etapper.
Utbyggnaden berör orterna Åre, Storlien, Kall, Vålådalen samt Bydalen. Den nuvarande inkvarteringskapaciteten räknat i antal bäddar och storleken av den föreslagna utbyggnaden fördelar sig på följande sätt:
Inkvarteringstyp Befintlig kapacitet Planerad utökning
hotell, pensionat 2900 300
stugbyar 400 3900
vandrarhem o d 300 700
camping och husvagns-
platser 1100 1400
totalt 4700 6300
Fördelningen på de olika orterna är följande:
Område Befintlig kapacitet Planerad utökning
Åre-Duved 2300 4100
Storlien 1100 800
Vålådalen 700 500
Kall 200 300
Bydalen 300 600
Totalt 4600 6300
Som framgår av tabellerna skall området fullt utbyggt få kapacitet att samtidigt låta 11000 besökare bo i området. Vidare framgår att den största utbyggnaden skall ske i tätorten Åre samt att utbyggnadsformen framför allt skall bli stugbyar. Denna senare satsning är resultatet av en intervjuundersökning rörande svenskarnas semestervanor man gjort i samband med planens utarbetande och som visar att turister i första hand efterfrågar prisbilliga anläggningar med många aktiviteter som inte kräver särskilt dyrbara investeringar men som däremot är arealkrävande. Mot denna bakgrund får även den ringa utbyggnaden av hotell och pensionat lov att ses. En del av hotellrörelsen i Åreregionen har idag ekonomiska svårigheter.
Utbyggnaden omfattar inte bara inkvarteringsmöjligheter. Vandringsleder måste upprustas, fritidsfiskets möjligheter förbättras. En ny vägsträckning mellan Åre och Kall över Åreskutans östsida föreslås, nya anläggningar inom- och utomhusidrotter krävs, konferenslokaler och restauranger måste anläggas osv. Alltsammans leder fram till en investeringskostnad om 151 miljoner kronor inklusive projekteringskostnader. Av denna summa faller drygt 1/3 på boendeanläggningar. Idrottsaktiviteter, vägar, vatten och avlopp drar även stora kostnader. I totalsumman utgår också kostnad för utbyggnad av Östersunds flygplats, eftersom en stor del av resandeströmmen beräknas komma att använda charterflyg. Järnvägsnätet anses ha kapacitet att klara en större persontransport än dagens.
Frågan är om ett förverkligande av Åre-planen skall kunna åstadkomma en sådan effekt på sysselsättningen att avfolkningen i Järpens kommunblock kan hejdas. I utredningen framhålls att antalet sysselsatta skulle komma att öka med 340 helårssysselsatta och 850 delårssysselsatta. Med en säsongsförlängning på ca fyra veckor skulle relationen ändras till omkring 600 helårssysselsatta och 600 delårssysselsatta. Under utbyggnaden, som beräknas ta omkring fem år i anspråk, skulle dessutom 450 personer komma att sysselsättas i anläggningsarbeten på heltid. Med tanke på den undersysselsättning som nu finns inom kommunblocket är det knappast troligt att enbart ett genomförande av Åre-planen skulle kunna förverkliga länsstyrelsens målsättningssiffra om 9000 invånare 1980. Säkert krävs även andra sysselsättningsformer, exempelvis industrietablering i Järpen.
Åreplanen och kulturminnesvården
Karta 7 i Åreplanens kartdel behandlar kultuthistoriska minnesmärken. Innehållet bygger på en redovisning som gjorts av landsantikvarien i Östersund. I textdelen presenteras några av de kulturhistoriska sevärdheterna. Redovisningen bygger på det material som framtogs i samband med förarbetena till den fysiska riksplaneringen samt på landsantikvariens personliga kännedom. Riksantikvarieämbetets fornminnesinventering för den ekonomiska kartan hade vid tiden för Åreplanens uppgörande ännu inte nått Järpens kommunblock. Inte heller hade någon systematisk byggnadsinventering skett i området. Sålunda är redovisningen av kulturhistoriska minnesmärken ofullständig och delvis missvisande. Detta har framhållits i remissvaren av både riksantikvarieämbetet och landsantikvarien.
Så länge inte fullständig kulturhistorisk inventering förligger kan ingen helhetsbedömning av planens konsekvenser göras ur kulturhistorisk synpunkt. Felsatsningar och konflikter med fornminnen och kulturhistoriskt värdefulla byggnader och landskapsavsnitt inträffar lätt när detaljpenetrering och utvärdering saknas. Detta blir till en mycket allvarlig brist hos utredningen, eftersom denna har som ett av sina främsta mål att leda turister till sevärdheter utvalda att tillfredställa högt ställda anspråk.
Under 1972 har inventeringar startats inom delar av kommunblocket. Sålunda har en del av Åre socken byggnadsinventerats genom Jämtlands läns museum och fornminnesinventerats genom riksantikvarieämbetet. Vidare har länsmuseet utfört byggnadsinventering i Huså i Kalls socken. Inventeringarna visar klart det stora behovet av förnyad kulturhistorisk genomgång i fältet.
I princip ställer sig de kulturminnesvårdande organen positiva till en utbyggnad som medför att viktiga kulturminnen kan integreras i ett program som syftar till att leda besökare till sevärdheter av olika slag. Dock måste man hålla i minnet att Åre-regionen inte bara är ett naturlandskap utan att den kolossala kontrasten mellan vildmark och odlingsbygd är ett resultat av den mänskliga aktiviteten. Slummar kulturlandskapet igen, försvinner mäktigheten i totalintrycket. Det är därför nödvändigt att söka behålla odlingslandskapet även om det skall ske med konstlade medel. Bonden är den bäste landskapsvårdaren, och det vore därför en välgärning både för turismen och kulturminnesvården om bondens alltmer vikande inkomster kunde förstärkas med slantar från turismen. Detta sker bäst genom totalinventering av det äldre byggnadsbeståndet, där det framkommer vilka äldre hus som kan upprustas och hyras ut. Bönderna får därigenom en behövlig inkomstförstärkning samtidigt som kulturlandskapet får ett mindre antal främmande inslag i form av stugbyar. Att turister troligen hellre bor i äldre byggnader med ortens egen charm stärker denna tanke. En upprustning av det äldre byggnadsbeståndet innebär kanske en välgärning för turisterna och arbetsmarknaden.
Lars Thor
Ursprunglig publicering i Kulturlandskapet och tätorternas expansion. Samfundet för hembygdvård/LTs förlag. Stockholm 1973.
Hur gick det sedan? Jo, Järpens kommunblock blev Åre kommun. Den kommunala administrationen finns i Järpen. Åre kommun har i princip behållit gränserna från tidigt 1970-tal. De gamla förväntningarna kom inte på skam, här bor enligt kommunens hemsida ca 10.000 människor. Och alla vet att turismen blomstrar.