Fåglavik 1874-1978
Ursprunglig publicering i Smålandsposten februari 1979 Det sägs att tåget en vinterdag något av de första åren på 1870-talet blev stående utmed västra stambanan. Orsaken var mycket snö, och platsen var Fåglavik. Resultatet blev ett glasbruk, för med tåget anlände en grosshandlare från Göteborg vid namn Andersson, och han fick övernatta hos patron P O […]
Från Potsdam till Falun
Den här artikeln publicerades i Smålandsposten 1978 och kan betraktas som en fortsättning på berättelsen om Lauscha. Den skrevs sedan jag hunnit smälta intrycken från resan genom Östtyskland och grundligt studera boken det handlar om här. Jag mötte honom i Öst-Tyskland under den internationella glaskongressen i augusti 1977. Wolfgang Fetzer, journalist och författare, berättade att […]
Lauscha 1977 – Annorlunda glas från annorlunda stad
Annorlunda glas från annorlunda stad Den här artikeln, ursprungligen publicerad i Smålandsposten 1977, tillkom efter den internationella glaskongressens möte i Berlin/Leipzig i augusti 1977. Huruvida glaskongressen lever idag vet jag inte, men på den tiden samlades ett hundratal personer från stora delar av världen vart tredje år för att umgås, utbyta tankar och delta i […]
Förutsättningar för byggnadsvård
Byggnadsvårdsåret 1975 är slut, men detta faktum får inte ge anledning förmoda att intresset för äldre byggnader och byggnadsmiljöer upphörde när 1976 tog vid. Tvärtom, en av förutsättningarna för byggnadsvårdsåret var ju att initiera ett ökat intresse för såväl unika byggnader som för vardagsmiljöer. Givetvis är det svårt att mäta effekten av de aktiviteter som […]
Älghult
Resan slutar som sig bör i socknens centrum, Älghult. Har finns en del sevärdheter att dela med sig till besökaren. Illustrationerna visar två av dem, nämligen kyrkan med den gamla kyrkplatsen i förgrunden och Hältekärrstugan i hembygdsparken. Framvuxen ur byarna Den mycket stora Älghult socken uppvisar en centralort med medeltida anor. Här finns inga kända […]
Den som söker ska finna
Kategorier
Vi skriver om
Vi som skriver
Efter många år inom musei-, förlags- och designvärlden kommer vi att skriva om och betrakta företeelser som tjusar och bedrar såväl öga som öra och övriga sinnen.
22 feb 2018
Hohult
Vi förflyttar oss längre in i den stora Älghults socken och kommer till ett av de stora småländska vattendragen, till Hohult. De valda illustrationerna visar bygatan med delar av ålderdomlig bebyggelse och ett odlings/kulturlandskap med månghundraåriga anor.
Innan samhällen och gränser var etablerade följde kolonisationen vattendragen. Detta gäller i allra högsta grad Alsterån, vars strömfåra och dalgång innehåller en lång rad kulturhistoriska företeelser. Vägg i vägg med tätorten Alstermo finns Hohult, en by med förhistoriska anor i form av odlingsrösen och ett förmodat gravfält från järnåldern.
I det skriftliga materialet finns Hohult belagt redan 1297 då Bengt Petersson å sin sons och hustrus vägnar säljer gods till Peter Öjarsson (Bonde). Sedan följer ett flertal belägg från 1300–1400-talen. Bland annat finns på 1490-talet två gårdar antecknade i Arvid Trolles jordebok. I jordeboken från 1545 redovisas fyra frälsegårdar i ”Hooltth”. Byn var alltså stor samtidigt som samtliga belägg påvisar adliga ägare med arrendatorer på gårdarna.
I dag upplever besökaren den ålderdomliga bygatan, timrade byggnader och ett odlingslandskap med stora rösen och stenmurar. Alltsammans ger belägg för ett mycket långt och kontinuerligt brukande. På den andra sidan Alsterån växte samhället Hohultslätt fram under 1900-talets första hälft. Småningom bytte tätorten namn till Alstermo.
I december 2014 beslöt Riksantikvarieämbetet att Hohults by är riksintresse för kulturmiljövården.
/Lars Thor