Ursprunglig publicering i Smålandsposten februari 1979 Det sägs att tåget en vinterdag något av de första åren på 1870-talet blev stående utmed västra stambanan. Orsaken var mycket snö, och platsen var Fåglavik. Resultatet blev ett glasbruk, för med tåget anlände en grosshandlare från Göteborg vid namn Andersson, och han fick övernatta hos patron P O […]
Den här artikeln publicerades i Smålandsposten 1978 och kan betraktas som en fortsättning på berättelsen om Lauscha. Den skrevs sedan jag hunnit smälta intrycken från resan genom Östtyskland och grundligt studera boken det handlar om här. Jag mötte honom i Öst-Tyskland under den internationella glaskongressen i augusti 1977. Wolfgang Fetzer, journalist och författare, berättade att […]
Annorlunda glas från annorlunda stad Den här artikeln, ursprungligen publicerad i Smålandsposten 1977, tillkom efter den internationella glaskongressens möte i Berlin/Leipzig i augusti 1977. Huruvida glaskongressen lever idag vet jag inte, men på den tiden samlades ett hundratal personer från stora delar av världen vart tredje år för att umgås, utbyta tankar och delta i […]
Byggnadsvårdsåret 1975 är slut, men detta faktum får inte ge anledning förmoda att intresset för äldre byggnader och byggnadsmiljöer upphörde när 1976 tog vid. Tvärtom, en av förutsättningarna för byggnadsvårdsåret var ju att initiera ett ökat intresse för såväl unika byggnader som för vardagsmiljöer. Givetvis är det svårt att mäta effekten av de aktiviteter som […]
Resan slutar som sig bör i socknens centrum, Älghult. Har finns en del sevärdheter att dela med sig till besökaren. Illustrationerna visar två av dem, nämligen kyrkan med den gamla kyrkplatsen i förgrunden och Hältekärrstugan i hembygdsparken. Framvuxen ur byarna Den mycket stora Älghult socken uppvisar en centralort med medeltida anor. Här finns inga kända […]
14 dec 2017
Linné i våra trakter
(I våra trakter åsyftar givetvis Uppvidinge. Även den här betraktelsen skrevs för Uppvidingekalendern.)
Carl von Linné (1707–78) föddes i Råshult och växte upp i det närbelägna Stenbrohult, där fadern var kyrkoherde. Den unge Carls intresse för botaniken mognade tidigt, och efter studier i Växjö etablerade han sig i Uppsala.
Linné är för eftervärlden mest känd för att ha systematiserat växtriket, men hans författarskap rymmer även en lång rad värdefulla kulturhistoriska iakttagelser. Han sändes av rikets ständer ut på resor, av vilka öländska/gotländska resan 1741 och skånska resan 1749 förde honom till de småländska hemtrakterna. Syftet med resorna var att i frihetstidens och merkantilismens samhälle finna de inhemska nyttigheter som kunde ersätta dyra importvaror.
Naturligtvis var Linnés landskap något helt annat än det är i våra dagar. Vägarna bestod mest av slingrande stigar mellan byar, bondens åkrar var små och fyllda med stenrösen, och de sedermera så berömda småländska stenmurarna hade ännu ej börjat byggas. Lövskogen var mer utbredd än nu.
Båda resorna genom Småland tar sin början i Vetlanda och Korsberga. Han anländer till Uppvidinge härad vid nuvarande Lindshammar och fortsätter via Nottebäck till Växjö. Under den första resan vänder han från Växjö till Lenhovda för att därifrån utgå till Kalmar och Öland.
De kulturhistoriska inslagen i resorna är många. Han beskriver järnbruk, han beskriver bondens arbete på åker och äng, han beskriver de viktiga näringarna med framställning av träkol, tjära, beck och pottaska. Allt detta i avsikt att för samtiden påvisa det omfattande småländska näringslivet. För eftervärlden är hans iakttagelser ovärderliga. Han möter också 1741 landshövdingen Koskull som vid den tiden tillsammans med kollegan i Kalmar Staël von Holstein är i färd med att anlägga Kosta glasbruk.
När Linné avled i Uppsala hade han upplevt tre epoker i den svenska historien. Född och uppvuxen med Karl den XII:s krig och intensivt verksam under frihetstiden fick han på sin ålders höst ta del av den gustavianska tiden. Hans insatser har uppmärksammats över hela världen, och hans lärjungar bidrog starkt till många upptäckter.
/Lars Thor