Glasbruken i Uppvidinge härad – Erik Rosén

För ungefär tio år sedan arbetade Margareta och jag fram boken ”Erik Rosén – radikal förnyare av svensk glaskonst.” Den bygger på årtionden av erfarenhet, intervjuer med Erik Rosén, Erik Roséns arkiv och intervjuer med glasformgivare och ett antal andra personer. Den gavs ut på Frommens Förlag 2004. Men – det var en sak vi missade: Erik Roséns examensarbete från Handelshögskolan i Göteborg 1946. Det finns publicerat i Glasteknisk Tidskrift 1947, och det är därifrån kartan i det här inlägget hämtats.

 

Erik Rosén föddes 1924 som yngsta barnet av fyra till Lisa och Alfred Rosén. Han växte upp i Kosta, där fadern var chef för glasbruket, han arbetade i hyttan under gymnasietidens sommarlov och han lärde grundligt känna villkoren för den svenska glashanteringen när den ännu stod på sin absoluta topp. Det må här och nu räcka med bakgrundsuppgifter. Vi kommer småningom att lägga ut texten till hela boken på bloggen.

 

Den uppsats som utgör Erik Roséns examensarbete är inte bara en betraktelse över tillståndet hos svensk glasindustri i efterkrigstidens första skälvande minuter. Den är idag ett stycke kvalificerad historia som visar vad det så kallade Glasriket egentligen har för bakgrund. Och det är kartan jag i första hand ägnar mig åt. Men den kräver i sin tur en bakgrund.

 

Med landskapet Småland menas ”de små landen” söder om Linköping. De var många, och de utgjorde gränsen mot arvfienden Danmark som fram till freden 1658 innehade landskapen Blekinge, Skåne, Halland och Bohuslän. Ett av smålanden var Värend med Växjö som huvudort. Värend bestod i sin tur av fem härader, av vilka Uppvidinge är det största. Namnet Uppvidinge skall tolkas ungefär som ”de övre skogarna” eller ”skogarna i norr.” Alltså en skogrik trakt med djupa traditioner vad gäller framställning av järn, träkol, tjära, beck och pottaska. Skogen blev också den viktigaste lokaliseringsfaktorn vad gäller glashanteringen – de äldre vedeldade ugnarna krävde mellan tjugo och fyrtio kubikmeter ved om dygnet för att hålla glaset i deglarna vid rätt temperatur.

Erik Roséns karta över Uppvidinge härad redovisar trettio glasbruk på en egentligen ganska begränsad yta där de skulle konkurrera med ett antal järnbruk och andra näringsgrenar om bränslet. Man kan alltså lätt räkna ut att skogen till stora delar var överutnyttjad och att det skogslandskap som fanns då inte på minsta sätt liknar dagens landskap. Samtidigt får man komma ihåg att alla de här glasbruken inte var igång samtidigt. En stor del av dem hade lagts ner innan Rosén gjorde sin studie.

 

Vi har i årtionden talat om det småländska Glasriket. Själva begreppet myntades på 1960-talet av dåvarande turistintendenten i Kronobergs län, Sven-Eric Rydh. Då var det fortfarande tätt mellan de höga skorstenarna. Ännu 1968 fanns femtio manuella glasbruk i hela landet. Av dem låg trettioåtta i Småland, flertalet i Uppvidinge härad och med moderbruket Kosta någonstans i mitten. Kartan visar också en del av den gamla infrastruktur som präglade området. Bara några få av glasbruken fanns utefter järnvägarna. Resten var beroende av transporter längs ett vägnät som fick en ny struktur först på 1930-talet.

 

Så kommer vi till den senaste kommunreformen som ägde rum 1970-1971. I det sammanhanget vill jag erinra om att den nuvarande regiondebatten ingalunda är något nytt. Redan i slutet av 1960-talet diskuterades en ny länsindelning  som skulle ersätta den gamla från 1600-talet med tio storlän. Tanken föll samtidigt som gränsen mellan Kronobergs och Kalmar län försköts en smula för att ge plats för de nya kommunerna. Namnet Uppvidinge blev kvar i en kommun som består av socknarna Herråkra, Lenhovda, Nottebäck, Åseda och Älghult. Resten av det gamla häradet fördes till Emmaboda, Lessebo, Nybro och Växjö kommuner.

 

Det är bara att konstatera att det gamla Uppvidinge härad är ursprunget till det vi kallar Glasriket och som i sin tur numera bara är en spillra av sitt forna jag. Det finns all anledning att återkomma till mycket av det som speglas i Erik Roséns karta från 1946. Och att göra det grundligt. Vi har därför börjat planera för en ny blogg, www.svenskaglasbruk.se. Där kommer vi att bearbeta och lägga ut de gamla förteckningar som skapats över de svenska glasbruken från 1500-talet och fram till våra dagar. Det skall bli ett spännande projekt som på sikt kan kompletteras med litteraturförteckningar, formgivarregister och mycket annat.

 

Lars Thor