Ursprunglig publicering i Smålandsposten februari 1979 Det sägs att tåget en vinterdag något av de första åren på 1870-talet blev stående utmed västra stambanan. Orsaken var mycket snö, och platsen var Fåglavik. Resultatet blev ett glasbruk, för med tåget anlände en grosshandlare från Göteborg vid namn Andersson, och han fick övernatta hos patron P O […]
Den här artikeln publicerades i Smålandsposten 1978 och kan betraktas som en fortsättning på berättelsen om Lauscha. Den skrevs sedan jag hunnit smälta intrycken från resan genom Östtyskland och grundligt studera boken det handlar om här. Jag mötte honom i Öst-Tyskland under den internationella glaskongressen i augusti 1977. Wolfgang Fetzer, journalist och författare, berättade att […]
Annorlunda glas från annorlunda stad Den här artikeln, ursprungligen publicerad i Smålandsposten 1977, tillkom efter den internationella glaskongressens möte i Berlin/Leipzig i augusti 1977. Huruvida glaskongressen lever idag vet jag inte, men på den tiden samlades ett hundratal personer från stora delar av världen vart tredje år för att umgås, utbyta tankar och delta i […]
Byggnadsvårdsåret 1975 är slut, men detta faktum får inte ge anledning förmoda att intresset för äldre byggnader och byggnadsmiljöer upphörde när 1976 tog vid. Tvärtom, en av förutsättningarna för byggnadsvårdsåret var ju att initiera ett ökat intresse för såväl unika byggnader som för vardagsmiljöer. Givetvis är det svårt att mäta effekten av de aktiviteter som […]
Resan slutar som sig bör i socknens centrum, Älghult. Har finns en del sevärdheter att dela med sig till besökaren. Illustrationerna visar två av dem, nämligen kyrkan med den gamla kyrkplatsen i förgrunden och Hältekärrstugan i hembygdsparken. Framvuxen ur byarna Den mycket stora Älghult socken uppvisar en centralort med medeltida anor. Här finns inga kända […]
3 sep 2012
Sagan om Skräpkammaren – Inledande
En sällsam berättelse om livet i arbete och fritid
(men kanske lika aktuell i dag och i alla andra dagar)
Hoptotad av Lars Thor under åren 1986-1990 som godnattsaga till dottern Ingrid
Jodå, så här har ingressen sett ut under några år i min dator. Naturligtvis skrevs inte berättelsen på någon dator från början. Då var det papper och penna som gällde. Digitaliseringen skedde ett antal år senare, men det var aldrig frågan om att försöka med någon form av utgivning. Ett utskrivet exemplar finns. Det fick Ingrid i inbunden form på sin trettioåriga födelsedag.
Naturligtvis anspelar titeln på något som har med mitt förflutna i museivärlden att göra. Skräpkammaren som förvaringsplats för gamla grejor har också en yttre sida som vänder sig mot det samhälle den är avsedd att tjäna. Det är från den omgivningen som allt samlas in, det är den omgivningen som skapar alla de minnen som finns mellan Skräpkammarens väggar, golv och tak.
Egentligen är det här en otäck historia, men varken Ingrid eller jag tog någon skada av den. I stället hade vi mycket roligt åt alla de figurer och händelser som vi många gånger småfnissande skapade tills Ingrid ibland somnade mitt i en mening. Det viktiga för våra resonemang var att alla personer och händelser skulle kunna vara lika aktuella i dag. Bedöm själv! Välkommen till Skräpkammaren!
PS
Kanske något förlag vill ge ut boken. I så fall är det bara att höra av sig.
Fortsättning: En kung och hans rike